- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
539

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - De medicinska vetenskaperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DB MEDICINSKA VETENSKAPERNA.

539

sammanknöt den kliniska iakttagelsen med den patologiska anatomien, fiek
sina första efterföljare i A. Retzius (1796—1860) och Al. Huss (1807—90), och
efter mitten av 1800-talet inrättades ungefär samtidigt i Stockholm och
Uppsala särskilda lärostolar i patologisk anatomi. I Uppsala verkade P.
Hedenius (1828—96), i Stockholm Axel Key (1832—1901) och i Lund Al. V. Odenius
(1828—1913) som lärare i ämnet. Dessa forskare ävensom deras lärjungar, bland
vilka må nämnas H. Bendz (1851—1914), U. Quensel (f. 1863), E. Selander
(f. 1846), O. Sundberg (f. 1859), A. Vestberg (f. 1859), C. Wallis (f. 1845),
E. Levin (f. 1888), G. Iledrén (f. 1865), M. Forsman (f. 1868), E. Sjövall
(f. 1879) och A. Pettersson (f. 1867) hava arbetat inom den patologiska
anatomien eller inom den bakteriologisk-etiolcgiska forskningen, vilken år
1895 fick sin första lärostol, då laboratorsbefattningen i bakteriologi vid
Karolinska institutet tillsattes. Sedermera hava även i Uppsala och Lund lärostolar
i bakteriologi i samband med allmän hygien inrättats, varjämte en
statsmedi-cinsk anstalt för bakteriologi, sorterande under Medicinalstyrelsen, anordnats.

Den moderna hygieniska forskningen fick ävenledes sin första lärostol i
Sverige vid Karolinska institutet, vars förste innehavare (år 1878) blev E
Heyman (1829—89). Jämte honom hava på detta område arbetat E. Almquist
(f. 1852), Axel Key, K. Linroth (f. 1848), C. Wallis, R. Wawrinsky (f. 1852), G.
Wirgin (f. 1868) och G. Koræn (f. 1877). Särskilt bör A. Keys omfattande
studier inom skolhygienen framhållas.

Rätts- och statsmedicinen fick först vid Karolinska institutet sin särskilda
lärostol år 1861, då A. Wistrand (1819—74) utnämndes till e. o. professor
i ämnet. Jämte honom hava A. Key-Äberg (f. 1854), A. Jäderholm (1837—
85), A. Vestberg och H. Bendz varit de förnämsta bearbetarna av denna
vetenskap inom vårt land.

Den invärtes medicinens historia i Sverige är nära knuten till de
medicinska högskolornas. P. Hoffvenius (1630-—82) i Uppsala kan hos oss betecknas
som detta studiums grundläggare. Olof Rudbeck d. ä. (1630—1702) ivrade för
upprättande av det första akademiska sjukhuset i riket, vilket kom till stånd
först 1717. Under 18 :e århundradet ägde Uppsala medicinska fakultet tvenne
lysande lärare och vetenskapsmän i Nils Rosén v. Rosenstein (1706—73), den
svenska pediatrikens fader, och Karl v. Linné, vilken bland annat framhöll,
att villkoren för hälsa äro god luft, tillräcklig rörelse och sömn, lämplig diet
m. m., och divinatoriskt uttalade i sin lära om »Exanthemata viva», att dc
smittosamma sjukdomarna, såsom pest, spetälska, lungsot, frossa m. fi.,
alstras i människokroppen av små djur, som Linné hoppades en gång skulle
upptäckas. — I Lund intogs den första lärostolen i praktisk medicin av den
tyske polyhistorn K. Rostius (1620—87). Under 18 :e seklet var fakultetens
mest lysande lärare Eberhard Rosén-Rosenblad (1714—90), lika ansedd som
läkare och som vetenskapsman. — Emanuel Swedenborg (1688—1772), den
bekante andeskådaren, framlade, ehuru ej läkare, i sina arbeten om hjärnan
(1740—41) och dess sjukdomar (delvis ej ännu publicerade) för medicinen
viktiga upptäckter, vilkas innebörd först i vår tid blivit känd och uppskattad.

Den invärtes medicinen räknar sin nydaning från medlet av det nittonde
århundradet, då den filosofiska riktningen undanträngdes av
naturvetenskaplig, objektiv forskning. I början på 1800-talet hade Sverige två ryktbara
praktiska invärtes läkare i arkiatern P. v. Afzelius (1760—1843), professor i
Uppsala, och den snillrike Eberhard Zakarias Munck af Rosenschöld (1775—1838)
professor i Lund, vilken senare gjort sig ett namn genom införande i landet
av vaccinationen och hygieniska förbättringar. Den naturfilosofiska skolan
ägde, såsom ovan omnämnts, ännu i medlet av seklet en på grund av sin
personlighet uppburen representant i Uppsalaprofessorn Israel Hwasser (1790—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free