Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Lantbruksvetenskap. Av [H. L. O. Winberg] rev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKSVETENSKAP.
553
des även under denna tid ofta nog avhandlingar av vetenskapligt innehåll
rörande lanthushållningens olika grenar, under det att tidens uppfattning ar
näringens praktiska utförande fann sitt uttryck uti sådana skrifter som E.
Sa-landers (1699?—1764) »Gårdsfogdeinstruktion» (1727), Jan Bränners
»Tankar och försök om åker och äng» (1752) eller »Tankar vid skötseln av boskap»
(1756), K. G. Boijes (1698—1769) »Förfarna svenska lanthushållaren»
(1756), K. Dahlmans (1699—1764) »Svenska Reddejan» (1772), tidskriften
»Journalen» (fr. 1781), J. af Darellis (1756—1834) »Fogderegler och
ladugårdsordning» (1799), N. v. Törnes »Lanthushållningen i systematisk
ordning» (1801—14) m. fi.
Det livliga intresse, som efter inträdda fredligare förhållanden i början av
1800-talet ägnades lantbruket som medel att återupprätta landets rubbade
välstånd, fick uttryck i instiftandet av K. Lantbruksakademien (1811), vilken
sedan år 1813 i sin tidskrift, sin uppgift likmätigt, spritt kännedomen om den
vetenskapliga forskningens ocli den praktiska erfarenhetens resultat. Likaså
offentliggjorde åtskilliga av de småningom i varje av rikets län inrättade
hushållningssällskapen i sina handlingar eller i särskilda skriftsamlingar
uppsatser till den praktiska lantmannens ledning, likasom ock några av dessa
sällskap utgåvo kort sammanfattade läroböcker för bonden. De enskilda
arbeten, som under århundradets andra och tredje årtionde utkommo rörande
lanthushållningen och särskilda frågor, som vid denna tid framför andra ådrogo
sig uppmärksamheten, såsom cirkulationsbruk, mossodling, brännvinsbränning,
får- och hästskötsel, voro till större delen översättningar av utländska
författare, eller starkt påverkade av dessa. Främst bland sådana författare bör
nämnas tysken Albr. Thaer, det rationella lantbrukets grundläggare, vars
sammanfattande handbok »Det rationella lantbrukets grundsatser», översatt på
föranstaltande av Lantbruksakademien, länge blev det svenska lantbrukets
grundlag.
Först på 1830-talet börjar emellertid, under inflytande av de nya rörelserna
på jordbrukets område i England och Tyskland samt av dessa länders
uppblomstrande lantbrukslitteratur, en nationell teoretisk verksamhet i facket att
göra sig mera märkbar och vinna tillämpning i praktiken. Thaers lärjunge
Edv. Nonnen (1804—62) kan genom grundläggande (1833) av det första
lantbruksinstitutet i Sverige, Degeberg, samt genom sina föreläsningar och
strö-skrifter anses hava banat vägen för ett allmännare vetenskapligt studium ay
jordbruket, liksom han i hela sin verksamhet var en i flera avseenden
enastående föregångsman. Alexis Noring (1799—1844) införde nu kännedom om
Englands på nya principer grundade djuravel och har genom sina tidskrifter,
särskilt »Kvartalsskrift för lantbruk och husdjursskötsel» (1836—41), samt
sina handböcker i åkerbruk och husdjursskötsel nedlagt ett särdeles
fruktbärande arbete. På boskapsskötselns område verkade samtidigt engelsmannen Josef
Fog g genom sin mycket använda »Handbok» (1836—41). — Yid sidan av dessa
framträder slutligen John Teofil Nathorst (1794—1862), även en Thaers
lärjunge, redan 1825 med sin prisbelönta »Handbok i ullkännedom och
fårskötsel» och 1832 med sitt även prisbelönta »Förslag till läroanstalt i
lantbruket» och utvecklade senare såsom Lantbruksakademiens sekreterare en
förtjänstfull verksamhet såsom skriftställare, organisatör och lärare.
Under det vid denna tidpunkt lanthushållningslärans allmänna system blivit
utvecklat på ett sätt, som ännu i dag i huvudsak måste anses vara det rätta,
vilade dock de tekniska delarna av densamma på en ganska bristfällig
kännedom om naturlagarna. Förtjänsten av att hava undanröjt dessa brister och
fotat läran om växt- och djurproduktionen på en fullt vetenskaplig grund
tillkommer såsom bekant i främsta rummet Justus v. Liebig (1803—73), vars
epokgörande arbeten sågo dagen i början av 1840-talet, och resultaten av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
