Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Fysik. Av P. G. D. Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATEMATIK.
567
Anders Johan Ångström.
ligen sinnrik metod iakttagelser över kroppars ledningsförmåga för värmet. —
E. Edlund (1819—88) utarbetade en ny teori för de elektriska fenomenen, i det
han i likhet med Franklin antog ett elektriskt fludium, som han identifierade
med ljusetern. De elektrodynamiska fenomenen sökte han förklara genom
eterns strömning. Bland hans talrika experimentalundersökningar må särskilt
framhållas hans arbeten över extraströmmar, över induktionsströmmars
värmeverkningar, över den s. k. unipolära induktionen, genom vilken han sökt
förklara norrskenet samt den atmosfäriska elektriciteten, över urladdningsfenomenen
i förtunnade gaser, vilka i enlighet med hans teori ledde honom till antagandet
av, att tomrummet är en god ledare för elektriciteten. Han har vidare
upptäckt den elektromotoriska kraften i den elektriska ljusbågen, undersökt
värmeutvecklingen vid metallers volymförändring och sökt genom sträckförsök bestämma
den mekaniska värmeekvivale^iten samt slutligen studerat isbildningen i havet.
—• T. B. Thalén (1827—1905) har utfört om stor noggrannhet vittnande
undersökningar på spektralanalysens område och var A. J. Ångströms medhjälpare
vid dennes arbeten inom samma fält. Magnetismen var även föremål för flera
af Thaléns arbeten; så har han bl. a. lämnat viktiga bidrag till kännedomen om
de jordmagnetiska förhållandena i Sverige samt metoder för undersökning av
järnmalmfält. — K. Ångström (1857—1910) har nästan uteslutande ägnat sin
vetenskapliga verksamhet åt studiet av värmestrålningen och därmed
sammanhängande frågor. Särskilt omfattande och av grundläggande betydelse hava hans
arbeten över solstrålningen varit, för vilkens uppmätning han konstruerat ett
instrument den s. k. pyrheliometern. Detta instrument, som funnit stor
utbredning, antogs 1905 som standardinstrument för solstrålningens uppmätning
vid mötet av the International Union for Cooperation in solar Research i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
