- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
571

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Kemi. Av H. G. Söderbaum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KEMI.

571

första försöken att utreda de organiska kropparnas atomistiska
sammansättning. Han upptäckte även tre nya grundämnen: cerium, tillsammans med

V. Hisinger (1766—1852), selen och torium; verkställde tillsammans med
M. af Pontin (1781—1858) de alkaliska jordarternas reduktion och upptäckte
ammoniumamalgam; framställde för första gången kisel och zirkonium i fritt
tillstånd, blev genom sina undersökningar över animaliska ämnen banbrytare
även inom den fysiologiska kemien, uppfann metoden att dekomponera silikat
med fluorväte och att skilja metaller medelst klor, införde bruket av
platina-deglar, sprutflaskor och kautschukligaturer, grundlade den moderna
elementar-analysen; spred kännedom om blåsrörsanalysen utom Sverige, utgav en utförlig
lärobok i kemi samt utövade en vidsträckt kritisk verksamhet, speciellt genom
sina årsberättelser i kemi 1821—47.

Bland .skedets övriga forskare märkas: A. G. Ekeberg (1767—1818), tantalens
upptäckare; N. G. Sefström (1787—1845), vanadiums upptäckare; J. A.
Arfwedson (1792—1841), flitig mineralanalytiker, litiums upptäckare; samt K. G.
Mosander (1797—1858), som upptäckte fyra nya grundämnen, lantan, didym,
erbium och terbium.1

Efter berzelianska perioden fortgick den kemiska forskningen i början i den
av mästaren inslagna riktningen, tämligen oberörd av den genomgripande
omvälvning, som samtidigt ägde rum inom den kontinentala kemien. L. F.
Svanberg (1805—78) bestämde atomvikterna av flera grundämnen och upptäckte
molybdenfosforsyran. N. J. Berlin (1812—91) utförde den första
noggrannare bestämningen av kromens atomvikt och utövade en omfattande verksamhet
som läroboksförfattare.2 V. Eggertz (1817—89) utarbetade värdefulla metoder
för provning av järn och järnmalmer. H. v. Post (1822—1911) inlade genom sin
lärare- och författareverksamhet framstående förtjänster om agrikulturkemiens
studium i Sverige. K. V. Blomstrand (1826—97) sökte åstadkomma en
hopjämk-ning mellan Berzelii system och »nutidens kemi» genom att härleda den senare
såsom en konsekvens ur det förra och beredde därigenom vägen för ett
modernare uppfattningssätt; han bidrog även verksamt till utredande av frågàn
om grundämnenas föreningsvärde.

Under de senaste årtiondena har svenska kemien allt fullständigare utträtt
ur sin under tiden närmast efter Berzelii död iråkade avsöndring och på ett
stort antal olika områden lämnat mycket betydelsefulla insatser i samtidens
kemiska forskning. F. L. Ekman (1830—90), hvdrograf, undersökte processerna
vid svavelsyrefabrikationen och utarbetade metoder för vattenanalys. A.
Nobel (1833—96) uppfann dynamiten och det efter honom benämnda rökfria
krutet. L. F. Nilson (1840—99) utförde omfattande undersökningar över
»kopplade» platinaföreningar och över de sällsynta jordarterna, upptäckte
skandium, bestämde flera grundämnens atomvikter och föreningsvärde samt
utgav talrika skrifter i analytisk kemi; senare ägnade han sig åt
åkerbrukskemien och offentliggjorde på detta område viktiga arbeten över komjölkens
fetthalt, svenska foderväxters näringsvärde, vitbetsodlingen, gödslingsämnen
m. m. P. T. Cleve (1840—1905) utförde viktiga arbeten över ammoniakaliska
metallföreningar, naftalinderivat och sällsynta jordarter, bland vilka
sistnämnda han upptäckte tvenne nya grundämnen: holmium och tulium. E. Berglund
(1846—87) utförde värdefulla undersökningar över amido- och imidosu]fonsyra
samt analytiska arbeten. J. A. Bladin (1856—1902) skapade sig ett namn ge-

1 Ett faktum, som är betecknande för den stora roll den svenska forskningen spelat

i kemiens utveckling, må här påpekas. Av hela antalet grundämnen, som för närvarande
äro kända, eller vid pass 80, äro ej mindre än 20 upptäckta av svenska kemister. — 2 I

fråga om N. J. Berlin bör ej glömmas hans verksamhet i folkupplysningens tjänst. Hans
allbekanta >naturlära>,’ översatt även till flera främmande språk," har varit epokgörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free