Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Vetenskapliga resor. Geografi. Av O. Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPLIGA RESOR. GEOGRAFI.
591
expedition under C. Skottsberg (f. 1880), som medbragt särdeles intressanta
vetenskapliga resultat.
Till sist må här anföras namnen på några av de svenska forskare som,
ensamma eller såsom ledare för expeditioner, under senare år företagit resor i
avlägsna länder i något speciellt naturvetenskapligt syfte, resor som sålunda
endast indirekt varit av betydelse för geografien. Bland dem må nämnas i
Asien Hj. Stolpe (1841—1905) och F. Martin (f. 1868), båda etnografer, samt
Hj. Sjögren (f. 1856, geolog), i Afrika Y. Sjöstedt (f. 1866), E. Lönnberg (f.
1865), L. Jägerskiöld (i. 1867), W. Kaudern (f. 1881) och I. Trägårdh (f. 1878),
alla zoologer, i Australien och Australasien K. V. S. Aurivillius (1854—99),
E. Nyman (1866—1900) och E. Mjöberg (f. 1882), i Sydamerika C. Lindman
(f. 1856), G. Malme (f. 1864), P. Dusen (f. 1855), B. Fries (f. 1876), botanister,
och O. Liljewalch (f. 1888), som hemfört etnografiska samlingar.
Inom geografiens och kartografiens historia har Sverige att uppvisa A. E.
Nordenskiölds banbrytande arbeten »Facsimile-atlas» (1889) och »Periplus» (1897);
av stor betydelse inom detta område äro ock E. W. Dahlgrens (f. 1848)
studier över de franska sjöfärderna till Söderhavet.
Återstår att nämna några ord om, huru vårt eget land småningom blivit känt
i geografiskt hänseende.
Den vetenskapliga geografien har först jämförelsevis sent fått en fast
ställning i Sverige. Numera finnas dock lärarplatser i geografi vid alla våra
högskolor (Lund 1884, Uppsala och Göteborg 1901, Stockholms handelshögskola
1909, Stockholms högskola 1912). Särdeles viktig är ock den verksamhet, som
utövats genom Svenska sällskapet för antropologi och geografi i Stockholm, ej
minst genom dess tidskrift Ymer, som 1915 utkommer i sin trettiofemte
årgång. Geografiska föreningar finnas också i Uppsala och Göteborg.
En översikt över den svenska kartans äldre historia, intill omkring 1850, finna
vi i ett arbete av S. Lönborg (f. 1871). Efter åtskilliga förarbeten kunde
.A. Bureus år 1611 utgiva den redan här ovan nämnda kartan över nordliga
Skandinavien, och 1626 följdes denna av ännu en karta, omfattande hela
Skandinavien med kringliggande länder. Genom dessa kartor togs ett verkligt
jättesteg framåt i den geografiska kännedomen om landet. Det påbörjade
lantmäteriet (grundlagt 1628) tjänade att samla allt säkrare geografiskt
material från landets redan bebyggda delar, och vid slutet av det sjuttonde
århundradet kan det anses, att den geografiska kartbilden av Sverige i sina väsentliga
huvuddrag var för de styrande bekant. Beträffande kartarbetena i övrigt
hänvisas till avd. De officiella kartverken, sid. 209.
Under storhetstidens senare del började ock ett allmännare intresse visa sig
för resor inom landet, utförda av kunniga män och under vilka iakttagelser på
vetandets alla områden samlades. Mest bekanta torde Urban Hjärnes (1641—
1724) och Olof Rudbecks (d. y.) vara. Under frihetstiden blev betydelsen
av ett genom särskilt utsända resande företaget noggrannare utforskande av
landet än mera insedd. Karl von Linnés (1707—78) berättelser om de
talrika resor, han på Regeringens uppdrag företog till olika delar av landet, torde
genom sin rikedom på etnografiska och geografiska iakttagelser vara de
förnämsta av de många skildringar av detta slag, som under det adertonde
århundradet sågo dagen. Det material, som dymedelst vunnits, har legat till grund för
sammanfattande skildringar av hela landet; den värderikaste av dessa torde
vara Daniel Djurbergs (1744—1834) samt den dess värre oavslutade
»Beskrivning över Sveriges rike», som utgavs 1849—55 av K. V. A. Tham (1812—73).
Under senare år har så småningom ett omfattande material blivit samlat för
kännedomen om vårt lands utvecklingshistoria, växt- och djurvärld, klimat,
befolkning och näringar liksom ock rörande de omgivande havens hydrografi. De
viktigaste av dessa resultat omnämnas i andra kapitel av detta arbete, här må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
