Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarnas arbets- och löneförhållanden. Av B. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
V. S AMHÄLLSRÖRELSER.
I övrigt har det ansetts lämpligt att i denna avdelning sammanföra
en del redogörelser för social verksamhet av rätt skild natur. Vår tids
storartade föreningsväsen för genomdrivande av allehanda samhälleliga
önskemål (ofta i och för sig betydande, om än i regel ej jämförliga med
de ovan behandlade) är även i Sverige rikt representerat. En mängd av
dessa föreningar behandlas i detta verk under de avdelningar, som
sysselsätta sig med deras resp. arbetsfält, varför de här endast kunna bliva
föremål för ett summariskt omnämnande eller hänvisning.
1. ARBETAREFRÅGOR OCH SOCIALPOLITIK.
Såsom redan i inledningen till kap. Samhällsrörelser antyddes, intaga
numera de sociala frågorna och särskilt arbetarefrågan i Sverige en av de
mest framträdande platserna bland samhällsströmningarna. Här nedan
lämnas en utförligare redogörelse av de viktigaste sociala spörsmålen och
därmed sammanhängande förhållanden i vårt land såväl ur historisk
synpunkt som med hänsyn till den lagstiftning, vilken framträtt såsom
resultat av de socialpolitiska strävandena.
Arbetarnas arbets- och löneförhållanden.
I det följande må lämnas en översikt av arbetarnas arbets- och
löneförhållanden.
Lantarbetare. Den del av Sveriges befolkning, vilken direkt eller indirekt
hämtar sin inkomst från jordbruket, beräknas mellan åren 1870 till 1910 hava
nedgått från 72 ’/, till 48 ’/, av den samfällda folkmängden. Denna »flykt från
landet» har medfört, att den arbetskraft, som stått jordbruket till buds,
ständigt minskats, under det åkerareal och kreatursantal antingen ökats eller
åtminstone icke i nämnvärd mån avtagit. Visserligen har man under senare år
genom ökat användande av arbetsbesparande maskiner och transportanordningar
samt i allmänhet införande av mera ekonomisk drift sökt nedbringa behovet av
mänsklig arbetskraft, men likväl förefinnes, särskilt i vissa landsdelar, en
verklig brist på lantarbetare. Av Socialstyrelsen (Kommerskollegium) åren 1911—
13 föranstaltade undersökningar gåvo till resultat, att 2/b av landskommunerna
hade tillräcklig (eller god) och x/3 otillräcklig tillgång på jordbruksarbetare. År
1914 befanns visserligen lantarbetartillgången vara väsentligt rikligare, men var
anledningen härtill en av världskrisen föranledd tillfällig återströmning av
arbetskraft från industrien till jordbruket.
Jordbrukets arbetande befolkning torde ’för närvarande uppgå till l’i milj.,
vilket ungefärligen motsvarar 1 arbetare på 3 har åker. Detta jämförelsevis
höga relationstal förklaras dels därigenom, att jordbrukets arbetare, särskilt
vintertid, även arbeta inom andra näringsgrenar (skogsbruk, fiske, industri), dels
därigenom att den odlade jorden i vårt land till c:a 75 % torde upptagas av
småbruk och bondgårdar, vilkas drift erfordrar ett vida högre antal dagsverken pr
arealenhet än storbrukens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
