Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarnas arbets- och löneförhållanden. Av B. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
V. S AMHÄLLSRÖRELSER.
ning till sågverken. Den s. k. bäekflottningen, då det gäller att med
utnyttjande av vårfloden få det vid bivattendragen samlade virket transporterat till de
större, egentliga flottlederna, varar endast några veckor, men pågår då arbetet
ofta dag och natt och nödgas manskapet mången gång tillbringa sin vilotid under
bar himmel vid en »nying». När flottningen nått de reglerade
huvudvattendragen, får arbetet ett lugnare tempo; arbetsstyrkan minskas och arbetssäsongen
ökas, så att den vid de i älvmynningarna belägna sorteringsverken kan omfatta
hela sommarhalvåret. Flottningsarbetarna rekryteras från samma samhällsklasser
som skogsawerkningsarbetarna och utgöras huvudsakligen av dessas yngre och
rörligare element. Medelförtjänsten för flottningsarbetare i de norrländska
huvudvattendragen utgjorde år 1913 c:a 4 kr. pr dag. — Vid sidan av nu nämnda
endast under drivnings- eller flottningssäsongen tillfälligt anställda arbetare finnas
emellertid på vissa kronoparker, bruksskogar och sågverksegendomar i Bergslagen
och södra Norrland ett större eller mindre antal skogstorpare och andra fasta
skogsarbetare, vilka året om sysselsättas med varandra avlösande skogsarbeten
såsom avverkning, dikning, kulturarbeten, kolvedshuggning, kolning o. d. Och
detta arbetssystem synes vinna terräng och tränga allt längre norrut, i samma
mån de förbättrade avsättningsmöjligheterna för massaved, kolved och annat
små-virke ekonomiskt möjliggöra en rationell skogsvård.
Arbetare inom industri, handel och samfärdsel. Från 1870 till 1910 ökades
den del av landets befolkning, som livnärde sig av industri, handel och
samfärdsel från 20 % till c:a 45 Att denna flykt från landet och jordbruket till
städerna och industrien ofta varit starkare än industriens arbetarbehov påkallat,
ådagalägga för senare år bl. a. den offentliga arbetsförmedlingens rapporter, i
vilka klart kommer till synes den grundväsentliga skillnaden mellan
arbetsmarknaden inom å ena sidan lanthushållningen, där rik arbetstillgång så gott som
ständigt finnes, å den andra de industriella yrkena m. fl., vilka i regel visa
stort överflöd på arbetskraft.
Medan inom jordbruket ännu betydande rester finnas kvar av det gamla
pa-triarkaliska förhållandet mellan husbonde och tjänare, träder inom industrien
motsättningen mellan arbetsgivare och arbetstagare vida skarpare fram. Under
det hantverksgesällen förut bodde i mästarens hus och följde honom i hans
arbete, torde numera såsom norm för deras ömsesidiga mellanhavanden gälla den
grundsats, som ett kollektivavtal inom möbelsnickeribranschen uttrycker med
orden: »Arbetsgivare och arbetare äro ej bundna av varandra längre än den tid,
avtalet rörande varje särskilt arbete gäller». I den mån hantverket och
smådriften inom allt flera områden av näringslivet undanträngas av industrien och
stordriften, skärpes ytterligare denna klassmotsats, ty medan inom hantverket de
självständiga företagarna (arbetsgivare och självförsörjare) t. o. m. uppgivas vara flera
än arbetarna (1910 resp. 63 000 och 54 000), kommer inom hela fabriksindustrien
i genomsnitt 39 arbetare pr fabrik och inom den egentliga storindustrien c:a ett
hundratal arbetare på varje arbetsställe. Tager man dessutom i betraktande, att
ungefär 75 % av den större industriens hela arbetspersonal äro anställda hos
aktiebolag, inses lätt, huru opersonligt förhållandet mellan de industriella
yrkenas arbetsgivare och arbetstagare måste bliva.
Antalet arbetare inom industri, handel och samfärdsel torde i närvarande stund
snarare över- än understiga 500 000. Av dessa kommo år 1913 på
fabriksindustri och bergshantering 360 744 (inkl. 49 731 vuxna kvinnor och 47 882
personer under 18 år), vilka beräknats fördela sig med 30*7 % på malmbrytning
samt metall- och maskinindustri, 12’3 % på jord- och stenindustri, 16’0 % på
träindustri, 10*3 % på pappersmasse-, pappers- och grafisk industri, 9"9 % på
livsmedelsindustri, 12’i % på textil- och beklädnadsindustri, 3’6 % på läder-, hår- och
gummivaruindustri, 4’0 % på kemisk-teknisk industri samt l’i % på kraft-,
belysnings- och vattenverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
