Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarnas arbets- och löneförhållanden. Av B. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARNAS ARBETS- OCH LÖNEFÖRHÅLLANDEN.
601
Under det prisbildningen på jordbrukets arbetsmarknad i huvudsak betingas
av den lokala tillgången och efterfrågan på arbetskraft, är för löne- och
arbetsförhållandenas gestaltning inom industrien jämväl arbetsgivar- och
arbetarorganisationernas arbetspolitik av mycket stor betydelse. Resultaten av dessa
parters förhandlingar och strider hava i stor utsträckning skriftligen fixerats till
kollektivavtal, och dylika reglera f. n. löne- och arbetsförhållanden inom ett
stort antal mera industrialiserade näringsgrenar (jfr sid. 617 ff.). Ett studium
av dessa avtal, vilka ofta utmärka sig för stor utförlighet och detaljrikedom,
bidrager i hög grad att belysa och framhäva det för särskilda näringsgrenars
arbetarförhållanden karakteristiska. Men vill man förvissa sig om, att skildringen
verkligen åskådliggör de industriella arbetsförhållandena sådana de äro och ej
blott sådana de avsetts att bliva, böra kollektivavtalens upplysningar om
maximi-arbetstid och minimiarbetslön för arbetare med normal arbetsförmåga och under
ordinära förhållanden kompletteras och kontrolleras genom direkt från arbetsgivare
och arbetstagare inhämtade uppgifter om faktisk arbetstid och verklig arbetslön
under en viss känd tidsperiod.
Beträffande arbetstiden föreligga uppgifter av sistnämnda slag i en av
Kommerskollegium publicerad redogörelse för arbetstidens längd inom industri och
hantverk år 1905, berörande c:a 345 000 arbetare. Härav framgår, att
genomsnittliga nettoarbetsdagen för arbetare inom olika yrkesgrupper växlade mellan
8’B och 10*6 timmar samt i medeltal för samtliga grupper utgjorde 10 timmar.
Den ordinarie arbetstiden kan emellertid såväl förkortas som förlängas. Inom
många yrken råder sålunda s. k. säsong, i det arbete i större utsträckning blott
kan erhållas under vissa delar av året. Tidpunkten för säsongens infallande
växlar betydligt inom olika näringsgrenar. Vårt lands stränga vinter med dess
mörker och köld medför, att på hösten arbetet avstannar eller avsevärt
inskränkes bl. a. inom sågverks- och brädgårdsrörelse, byggnadsverksamhet och därmed
sammanhängande industri (t. ex. tegelbruk) samt sjötransport och därmed
förenade stuveri- och åkeriarbeten. Å andra sidan börjar sockerbrukens kampanj
först på senhösten och pågår till jul eller nyår, liksom detalj handelsrörelsen
veckorna före jul har sin brådaste tid. Vanan att förlägga nyanskaffningar av
klädespersedlar till vår och höst medför dessa tider säsong inom alla till
beklädnadsindustrien hörande fack, och tapetseraryrket röner motsvarande inverkan av
de till samma tidpunkter samlade bostadsflyttningarna o. s. v.
När brådskande arbete äger rum inom en näringsgren, kan arbetet utsträckas
till kvällar eller sön- och helgdagar, varvid dock för arbete utöver den ordinarie
arbetstiden i de flesta fall lämnas särskild övertidsersättning. Ett annat system
är att ordna arbetet på skift. Men det finnes dock även industrier, där för den
normala driften arbetet drives i varandra avlösande arbetslag av antingen
allenast vissa arbetargrupper, såsom brännare vid tegelbruk, maskinister och eldare
etc., eller utav större delen av tillverkningspersonalen, såsom beträffande socker-,
gruv-, malmförädlings-, sågverks-, trämasse- och pappersindustri m. fi. Skiften
äro vanligen ordnade som 12-timmarsskift med två varandra avlösande arbetslag
eller ock som 8-timmarsskift, varvid arbetstiden i medeltal pr arbetare och dygn
blir 12 timmar, om två skiftlag användas, men allenast 8 timmar, om lagen
äro tre. Särskilt inom gruv- och malmförädlingsindustrien förekomma dock vid
sidan av dessa huvudslag av skift jämväl andra, efter avvikande principer
ordnade skiftformer.
Vad beträffar arbetslönen inom de industriella yrkena, flyta källorna tämligen
sparsamt, i viss mån t. o. m. sparsammare än ifråga om jordbruket. Under det
för lantarbetarnas vidkommande, som förut nämnts, löneutvecklingen kan följas
ett halvsekel tillbaka, föreligger beträffande industriarbetare blott ett
mycket knapphändigt material av detta slag. De strödda notiser rörande dessa
arbetares löne- och arbetsförhållanden, vilka kunna hämtas ur tillgängliga källor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
