Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Medling och skiljedom i arbetstvister. Av H. Elmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDLIXG OCH SKILJEDOM I ARBETSTVISTER.
613
arbetare. Allt talrikare blevo därför ock efter band de fall, då man
genom ordnad förhandling sökte komma överens, vare sig det gällde att
bilägga en redan utbruten konflikt eller att förekomma en strid.
Redan tidigt förekom det vid dylika förhandlingar understundom, att ledningen
av desamma anförtroddes åt utanför tvisten stående, opartiska personer, vilka
än därtill direkt anmodats av parterna, än åter erhållit mera officiellt
medlingsuppdrag för biläggande av någon mera elakartad konflikt. Flera större arbetskonflikter
hava sålunda under årens lopp blivit bilagda genom dylikt förlikningsförfarande,
en del andra åter genom en för den föreliggande arbetsinställelsens biläggande
tillsatt skiljenämnd (i båda fallen i regel under en opartisk ordförandes ledning).
Länge nog åtnöjde man sig med ett sålunda för ett visst tillfälle anordnat
förliknings- eller skiljedomsförfarande. Ett givet framsteg häremot erbjuda de
så småningom framträdande försöken att genom på förhand överenskomna regler
ordna ett sådant för biläggande av framtida tvister mellan parterna.
Uppgörelsen i 1900 års stora byggnadskonflikt i Stockholm innehöll sålunda bestämmelser
om skiljedoms- och förlikningsförfarande under avtalstiden. Liknande anordningar
träffades ock efter hand inom en del andra hantverksyrken. Tidigast torde ett
ordnat skiljedomsförfarande för slitande av tvister mellan arbetsgivare och
arbetare hava kommit till användning inom typografyrket.
Med organisationsväsendets utveckling först på arbetarsidan och därefter även
bland arbetsgivarna (sid. 604 ff.) samt den ökade användningen av den kollektiva
avtalsformen blevo dylika fasta regler för arbetstvisters biläggande allt vanligare.
I kollektivavtalen inrymdes sålunda, jämte ett uttryckligt eller underförstått
förbud mot arbetsinställelse under avtalstiden (numera dock oftast uteslutet i fråga
om s. k. sympatistrid), bestämmelser om uppkommande meningsskiljaktigheters
slitande genom en paritetiskt sammansatt förliknings- eller, vanligare, skiljenämnd,
i regel med en opartisk ordförande. I många avtal, särskilt sådana, där Svenska
arbetsgivarföreningen är part å arbetsgivarsidan, stadgas dock endast mera
allmänt om förhandlingar mellan parterna och deras organisationer för biläggande
av arbetstvister.
I vissa mellan arbetsgivares och arbetares huvudorganisationer ingångna
riksavtal hava även fastställts mera detaljerade förhandlingsordningar, såsom inom
tobaksindustrien, mekaniska verkstadsindustrien och elektriska industrien, för
byggnadsfacken, de enskilda järnvägarna och de typografiska yrkena.
Gemensamma för alla dessa förhandlingsordningar äro föreskrifterna om tvistefrågors
behandling i olika instanser, paritetiskt sammansatta nämnder med en opartisk
ordförande, valda, med undantag av verkstadsindustriens, för en viss längre
tidsperiod.
Den viktigaste principiella olikheten åter är, att de fyra förstnämnda
förhandlingsordningarna medgiva skiljedom endast i s. k. rättstvister, under det att för
de typografiska yrkena och de enskilda järnvägarna i sista hand medgives
skiljedom för slitande av alla meningsskiljaktigheter.
De i kollektivavtalen fastställda förhandlingsreglerna gälla vanligen endast för
avtalstiden, och i allmänhet blott för tolkning av gällande avtal, däremot icke
för uppgörande av nytt sådant, då ju risken för öppen konflikt är störst. Ofta
nog förekommer dock numera i avtalen, i samband med stadgande om avtalets
uppsägning, föreskrift om tiden för nytt avtalsförslags ingivande samt öppnande
av förhandlingar därom. I några fall har man dock sökt skaffa än större
garantier även för dessa mera kritiska fall, varpå särskilt några av riksavtalen erbjuda
exempel. Sålunda hade inom tobaksindustrien avtalet om förhandlingsordningen
erhållit ett års längre giltighetstid än avtalet om de egentliga arbetsvillkoren, i
syfte att utgöra fredsgaranti även vid dessas utlöpande, en anordning, som även
kommit till användning inom andra områden. IJtlöpningstiden för riksavtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
