Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Medling och skiljedom i arbetstvister. Av H. Elmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
V. S AMHÄLLSRÖRELSER.
inom byggnadsfacken sammanfaller icke heller med lokalavtalens, varjämte
riksskiljenämnden skall fungera tre månader efter det riksavtalet utlöper (även för
denna tid gäller förbud mot arbetsinställelse i fråga om upprättande av nytt
riksavtal). För de enskilda järnvägarna är förhandlingsordningen, innefattande
absolut strejkförbud, likaledes inrymd i ett särskilt huvudavtal, oberoende av
lokalavtalen, vilka senare fastställas, liksom alla övriga meningsskiljaktigheter avgöras,
av skiljedomstolen i sista hand. Och än vidare stadgas här om en särskild
avtalsnämnd (med skiljedomstolens ordförande i spetsen), som i händelse av
nyssnämnda huvudavtals uppsägning har att utarbeta och senast sex månader före
dess utlöpande förelägga organisationerna förslag till nytt sådant huvudavtal.
Ännu längre för beredande av fullständiga garantier för arbetsfredens bevarande
går emellertid typografavtalet, vilket likaledes stadgar om en dylik avtalsnämnd
under ledning av skiljedomstolens ordförande, för träffande av nytt avtal.
Ett totalomdöme om den utveckling, det av parterna själva ordnade
förliknings- och skiljedomsförfarandet hittills vunnit i Sverige, torde kunna
sammanfattas sålunda, att detsamma kommit till relativt stor användning, i det flertalet
kollektivavtal innehålla mer eller mindre vittgående förhandlingsregler, att för
ett antal arbetsområden upprättats permanenta förliknings- och
skiljenämnder, att förlikningsförfarande kommer till användning för slitande av såväl
intresse- som rättstvister, men skiljedomsförfarande inom flertalet arbetsområden
endast för rättstvister och för intressetvister huvudsakligen blott inom sådana
områden, där arbetsinställelse erkännes icke böra under några förhållanden få
förekomma (såsom vid järnvägar och tryckerier), samt att ordnade
förliknings-och skiljedomsinstitutioner med funktion efter kollektivavtalens utlöpning för
biläggande av därvid uppkomna konflikter och medverkan för nytt avtals
uppgörande ännu förekomma endast mera undantagsvis. De därutinnan ovan
åberopade exemplen torde dock efter hand efterföljas av flera.
Det torde förtjäna omnämnas, att kollektivavtalen vid de kommunala arbetena
och driftföretagen tidigare tenderade att skapa ungefär motsvarande garantier
mot arbetsinställelser som vid järnvägarna, men att denna utveckling bröts genom
kommunalarbetarkonflikten i Malmö hösten 1908 samt avtalsbrotten under 1909
års storstrejk.
Slutligen må erinras, att Regeringen vid sitt ingripande för biläggande av
1909 års stora arbetskonflikter även meddelade de härför särskilt förordnade
förlikningsmännen i uppdrag att om möjligt åvägabringa en sådan
överenskommelse mellan arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorganisationer (Svenska
arbetsgivarföreningen och Landsorganisationen), »att störande avbrott i arbetets gång
genom arbetsinställelser må i görligaste mån för framtiden kunna förebyggas».
De i sådant syfte framlagda förslagen till förhandlingsordning ledde emellertid
icke till någon påföljd.
Lagstiftning. Redan år 1887 framställdes i Riksdagen av enskild
motionär förslag om lagstiftning i ämnet. Detta liksom åtskilliga senare
förslag avböjdes emellertid. Först år 1899 beslöt Riksdagen hos K. Maj:t
anhålla om utredning och förslag om inrättande av förliknings- och
skiljenämnder uti intressetvister mellan arbetsgivare och arbetare. K. Maj:t
tillsatte samma år en kommitté för ändamålet, vilken år 1901 var färdig
med sitt betänkande, innefattande förslag till förordning angående
medling i arbetstvister (såväl rätts- som intressetvister).
Sedan förslaget framlagts och avslagits vid 1903 års riksdag, blev
det efter förnyad behandling genom särskilda sakkunnige av 1906 års
riksdag antaget. Den 31 december 1906 utfärdades lagen angående med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
