- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
615

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Medling och skiljedom i arbetstvister. Av H. Elmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MEDLIXG OCH SKILJEDOM I ARBETSTVISTER.

615

ling i arbetstvister och instruktion för förlikningsmännen samt
förordnades förlikningsmän för vart och ett av de sju distrikt, vari riket för
ändamålet indelades.

Förlikningsmans uppgift är enligt lagen (1 §) »att verka för lösning av
tvister mellan arbetsgivare och arbetare, så ock av tvister mellan arbetsgivare
inbördes och mellan olika grupper av arbetare, för så vitt dessa tvister angå
eller hava inverkan på arbetsförhållandena inom distriktet». Ingen skillnad är
således här gjord mellan rättstvister och intressetvister, utan äger
förlikningsman handlägga tvister av båda slagen. Givetvis är det dock intressetvisterna,
såsom varande de för den sociala freden mest störande, som huvudsakligen
påkalla ingripande. I lagens 2 § stadgas, att förlikningsman har att >på anmodan
gå arbetsgivare och arbetare tillhanda med upplysningar och råd i fråga om
överenskommelser, som avse arbetsförhållandet och äro ägnade att främja ett
gott förhållande mellan arbetsgivare och arbetare samt förekomma störande
avbrott i arbetet.» Denna deras verksamhet har särskilt på sådant sätt tagits i
anspråk, att olika förlikningsmän anlitats såsom ordförande vid förhandlingar
för upprättande av kollektivavtal eller slitande av tvister eller ock för att lämna
anvisningar på därtill lämplig person. Förlikningsmännens huvuduppgift är
upptagen i lagens 3 §, som föreskriver, att då arbetstvist medfört eller hotar
medföra arbetsinställelse, skall förlikningsmannen inbjuda parterna till förhandling,
därvid ock, då så prövas erforderligt, förlikningsmannen äger att, efter samråd
med parterna, tillkalla särskilda sakkunnige att tillika med honom utgöra en
nämnd för medlingens utförande. Denna sistnämnda utväg har dock endast
sällan anlitats.

De förhandlingar, som av förlikningsman anordnas med och mellan de
tvistande, skola i främsta rummet hava till syfte att åvägabringa en
överenskommelse enligt anbud eller förslag, som framställas av de tvistande själva, därvid
ock förlikningsmannen må framlägga lämpliga medlingsförslag (6 §). Genom
sådana medlingsförslag hava ock många konflikter ernått sin lösning, men allt
emellanåt bliva de avböjda eller accepterade först i en modifierad form.

Förlikningsman kan ock, då enighet icke på annan väg står att vinna,
föreslå tvistens hänskjutande till skiljedom (7 §) samt, därest parterna därom enas,
vara dem behjälplig vid skiljedomstolens tillsättande (8 §). Även detta
stadgande har, om än icke i ett större antal fall, kommit till användning, också
i fråga om intressetvister, trots parternas numera framträdande obenägenhet att
hänskjuta sådana till skiljedom. Själv må förlikningsmannen visserligen icke
dtaga sig uppdrag som skiljedomare (8 §), men har däremot ansetts kunna, på
anmodan, därtill utse annan person, en möjlighet, varav tvistande parter ofta
nog begagna sig. Särskilt har det blivit en tämligen vanlig bestämmelse i
kollektivavtal, att den udda ledamoten (ordföranden) i den eller de enligt avtalet
föreskrivna förliknings- och skiljenämnderna skall utses av förlikningsmannen i
distriktet.

Då sådant i visst fall befinnes lämpligt, kan Konungen förordna särskild
förlikningsman för handläggande av en eller flera särskilda arbetstvister (11 och
12 §§). Denna utväg kommer till användning, då utbruten tvist omfattar mera
än ett distrikt (11 §), och plägar uppdraget då meddelas än åt den
förlikningsman, inom vilkens distrikt konflikten först utbrutit och vilken sålunda först
kommit att handlägga ärendet, än åt den av förlikningsmännen, hos vilken på
grund av tidigare handläggning av tvister inom samma eller närgränsande
arbetsområden eller av andra skäl måste förutsättas största sakkunskap på området.
På grund av organisationsväsendets konsolidering och ledningens på båda sidor
centralisering till huvudstaden hava förhållandena tenderat att utveckla, sig
därhän, att den i Stockholmsdistriktet stationerade förlikningsmannen fått på sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free