Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarskyddslagstiftning. Av M. Marcus och J. A. E. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARSKYDDSLAGSTIFTNING.
667
mar, 25 % i 13, 16 % i 14, 13 % i 15 och 7 % i mer än 15 timmar av
dygnet. En proposition i ämnet, delvis stödjande sig på denna utredning,
framlades år 1909 för Riksdagen och vann däri framställda förslag till
»lag om förbud mot handels idkande å söckendag utöver viss tid» i
huvudsak Riksdagens gillande. Lagen utfärdades sedermera den 5 juni
1909. Genom beslut på grund av proposition till 1912 års riksdag
ändrades lagen i en detalj i syfte att förekomma den oegentlighet, som låg
däri, att förbud, som meddelats enligt butikstängningslagen, icke kunde
äga tillämpning beträffande sön- och helgdagar. (Rörande hela lagens
föreskrifter, se nedan.)
II. Gällande lagstiftning.
1. Lagen om arbetarskydd (den 29 juni 1912). Det mest utmärkande
draget hos denna lag är dess allmängiltighet. Lagen kan sålunda i stort
sett sägas åsyfta att förekomma eller möjliggöra rättelse av varje utav
skyddslagstiftningen berört missförhållande, oavsett inom vilket slag av
verksamhet missförhållandet förekommer eller vilken grupp av arbetande
det drabbar. Med nu angivna egenskap sammanhänger, att lagen i
väsentlig mån har karaktären av en grundläggande skydds författning, vars
bestämmelser, för att vinna effektiv tillämpning inom olika områden, i
många avseenden kräva vidare utveckling genom kompletterande
speciallagstiftning.
Tillämpningsområde. Lagen äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller
icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, ävensom å hus-,
väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,
vari arbetare användes på nyssnämnda sätt. Från lagens tillämpning undantagas
dock a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande, b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, samt c)
arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst. Dessutom
göres i avseende å arbete inom jordbruket den väsentliga inskränkningen, att
lagen med hänsyn till sådant arbete skall äga tillämpning allenast, i vad den
åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella eller vissa andra
farliga hjälpmedel.
Ovan angivna bestämmelse om tillämpningsområdet kompletteras av ett
stadgande om innebörden av begreppen arbetare och arbetsgivare, varav bland annat
framgår, att med arbetare enligt lagen om arbetarskydd ej blott åsyftas
kroppsarbetare och med dem socialt likställda utan envar, som utför arbete för annans
räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig
företagare.
Skydd mot yrkesfara. Denna avdelning av lagen innehåller först en
allmängiltig, grundläggande bestämmelse, som ålägger arbetsgivare att iakttaga allt,
som i avseende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn
till arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom
sysselsatta arbetare mot olycksfall eller ohälsa i arbetet. Denna bestämmelse utvecklas
sedan närmare i tvenne serier av skyddsföreskrifter, av vilka den ena har till
ändamål att förekomma olycksfall i arbetet och den andra ohälsa till följd av
detsamma. Då nu berörda skyddsföreskrifter ingalunda äro uttömmande,
bemyndigas till sist Konungen att utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
