- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
682

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Socialförsäkring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(682

V. SAMHÄLLSRÖRELSER.

Genom denna förordning äro såväl värnpliktiga som stamanställda vid armén
och flottan tillförsäkrade ersättning vid olycksfall i tjänsten. Sådan ersättning
skall enligt förordningen utgå för skador ådragna under tjänstgöring såväl i fred
som under krig ävensom för sjukdom med därav följande skada, som yppas under
eller efter slutad militärtjänstgöring och till vilken tjänstgöringen skäligen kan
antagas hava bidragit.

Bestämmelserna om ersättning äro i huvudsak avfattade i överensstämmelse
med motsvarande stadganden i 1901 års lag. Ersättningsbeloppen äro dock, som
regel, 50 % högre och utgöra vid övergående skada 1’50 kr. pr dag och vid
invaliditet eller dödsfall livränta om högst 450 kr. Även enligt denna
förordning utgår ersättning till föräldrar eller minderåriga syskon, som varit av den
skadades arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende. Ersättningen utgår
i form av livräntor (föräldrar 180, syskon 90 kr. pr år), vilkas sammanlagda
belopp icke får överstiga 480 kr. Karenstiden vid olycksfall under
militärtjänstgöring är nedsatt till tre dagar.

Ålderdoms- ocli invaliditetstorsäkring. Under 1800-talet
framställdes i Riksdagen motionsvis åtskilliga förslag till införande i någon form
av en ålderdomsförsäkring. En av dessa motioner föranledde tillsättandet
av den s. k. äldre arbetarförsäkringshommittén, vilken år 1889 avgav ett
förslag till ålderdomsförsäkring, som avsåg en obligatorisk försäkring för
hela folket.

Kostnaderna skulle bestridas genom de försäkrades egna avgifter, vilka skulle
erläggas under loppet av tio år, nämligen fr. o. m. 19 t. o. m. 28 års ålder.
Avgiftens belopp fastställdes till 25 öre i veckan, d. v. s. tillsammans 13 kr.
om året. I vederlag härför skulle de försäkrade vid 60 års ålder erhålla en
årlig pension av 72 kr.

Kommitténs förslag föranledde emellertid icke någon proposition till
Riksdagen. I stället uppdrog K. Maj:t år 1891 åt den s. k. nya
arbetarförsähringshommittén att utarbeta ett förslag till försäkring mot
invaliditet, vare sig denna härrörde från ålderdom eller olycksfall i arbetet.

Sedan denna kommitté år 1893 avgivit dylikt förslag, avlät K. Maj:t
på grundval av detta en proposition i ämnet till 1895 års riksdag.

Propositionen innehöll bestämmelser om försäkring mot invaliditet, varmed
likställdes uppnådda 70 års ålder, för alla hos arbetsgivare mot en årlig
avlöning av högst 1 800 kr. anställda personer över 18 år. De försäkrade
indelades i tre pensionsklasser. Årsavgifterna, beräknade efter 50 pensionsveckor, i
de olika klasserna utgjorde resp. 20-oo, 12’50 och 7’öo kr. om året, varav
arbetarna skulle erlägga resp. 12’60, 7’60 och 5 kr. samt arbetsgivarna resten. Till
den tredje klassen hänfördes även försäkrade mäns hustrur; avgifterna för dem
skulle erläggas av Staten. Pensionernas belopp beräknades, efter 50
försäkringsår, utgöra i den högsta klassen 300 kr., i den mellersta 175 kr. och i den
lägsta 100 kr.

Riksdagen avslog emellertid K. Maj:ts förslag samt anhöll om förnyad
prövning och nytt förslag.

Nytt förslag framlades ock av K. Maj:t till 1898 års riksdag. Detta skiljde sig
från 1895 års förslag huvudsakligen därigenom, att arbetsgivarnas
bidragsskyldighet borttagits och ersatts med motsvarande bidrag av statsmedel, som fastställts
till hälften av de försäkrades bidrag. Åldersgränsen hade sänkts från 70 till
65 år, men samtidigt hade rätten till invaliditetspension gjorts beroende av att 50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free