Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 2. Kvinnofrågan. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOFRÅGAN.
695
Kvinnor inom socialdemokratiska partiet hava sedan 1898 organiserat
sig politiskt genom klubbar. År 1915 finnas i Sverige 46 sådana,
vilka vart 3:dje år sända ombud till en kvinnokongress, vars protokoll
tryckes i särskilt häfte. Kongressen tillsätter för tre år »Socialdemokratiska
kvinnokongressens verkställande utskott», som genom en kommitté utgiver
månadstidningen »Morgonbris», organ för den socialdemokratiska
kvinnorörelsen. I Stockholm finnes en särskild sammanslutning mellan
Stockholms två socialdemokratiska kvinnoklubbar, Kvinnliga fackföreningen
och Kvinnor inom ungdomsklubbarna, benämnd »Socialdemokratiska
kvinnornas samorganisation». Fackligt hava kvinnorna organiserat sig dels
genom att ingå i männens fackföreningar, dels genom egna organisationer,
vilka då även ansluta sig till de respektive socialdemokratiska förbunden.
Kvinnor inom socialdemokratiska partiet hava i stor utsträckning anslutit
sig till nykterhetsorganisationerna samt deltaga ganska allmänt å olika
orter i arbetet inom de kooperativa kvinnogillena.
Den bild statistiken giver av den svenska kvinnans ställning är i
huvudsak ganska fördelaktig. Ett vittnesbörd framför alla andra är det faktum,
att livslängden bland Sveriges kvinnor är den högsta i något land utom Norge
iakttagna; och särskilt är dödligheten bland den svenska kvinnliga
befolkningen ringa just inom livets verksammaste åldrar. Eedan förut är också
visat, ej blott att brottslighetsfrekvensen bland Sveriges kvinnor, om man
undantager en obetydlig ökning efter år 1900, i allmänhet avtagit, utan ock
att detta skett i högre grad än bland männen. — Beträffande kvinnoarbetets
avlöning är denna visserligen fortfarande, såsom i alla länder, lägre än
mannens, men en ej obetydlig utjämning har dock skett. Från 1870 till 1910 har
sålunda den manliga jordbruksarbetarens lön ökats med 284-46 °f0 men
tjänstepigans lön på landsbygden med 409-52 c/0.
Å andra sidan hava under de senaste åren missförhållanden framträtt,
särskilt inom den yngre kvinnliga befolkningen. Hit höra den starka ökningen
av antalet oäkta födelser — från 11-56 % år 1900 till 14-36 % år 1910 —
och av självmord bland yngre kvinnor, och likaså ökningen av dödligheten
inom de yngre kvinnliga åldrarna — allt så mycket anmärkningsvärdare, som
bland kvinnorna i något mera framskriden ålder förändringarna i allmänhet
gå i motsatt riktning. Uppenbarligen har man här att göra med följderna av
att tidigare än förr hemmet lämnas för anställning i industriens tjänst.
Behovet av verksamma åtgärder för rättigheter och skydd åt den nya kvinnliga
samhällsklass, som sålunda i våra dagar uppstår, framträder allt tydligare.
För de skandinaviska länderna samt England och Finland egendomlig
är den rätt kvinnan under vissa villkor äger att utöva kommunal rösträtt.
Redan på 1700-talet ägde i Sverige jordägande kvinnor denna förmån, som
likväl då var av föga betydelse, och sedan 1862 äga kvinnor, som erlägga
skatt till kommunen, rösträtt på samma villkor som männen. ’Då röstetalet
var beroende av skattebeloppet, stannade dock kvinnorna i allmänhet i
minoritet och hava därför hittills föga kunnat göra sitt inflytande gällande.
Ett väsentligen ökat inflytande fick dock kvinnan genom de nya
kommunalförordningarna av 1910, vilka sänkte den graderade skalan och gjorde
de gifta kvinnorna röstberättigade på betydligt billigare villkor än män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
