Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sveriges naturtillgångar. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINERALRIKEDOMAR.
5
för ett mindre kapitalrikt land, som Sverige för närvarande, en av dess
viktigaste och lättast realiserbara naturtillgångar i dess järnmalmer.
De övriga malmerna äro däremot i stort sett av mindre värde, även om
vissa bland dem från privatekonomi sk synpunkt ingalunda sakna
betydelse. Falu gruva representerade en av jordens största hopparfyndigheter,
ur vilken under århundraden flödade för svenska förhållanden ansenliga
rikedomar, av olika uppskattare räknade till ett värde av 600—1 000 milj.
kr. Nu är den, liksom en del mindre fyndigheter, i det väsentliga
utbruten. Så har det ock gått med silvergruvornas till blyglansen bundna
rikedomar. Något bättre är det med zinkmalmsförekomsterna, där den
största, Åmmeberg, — sedan 1857 i utländska händer — ger malm till
ett värde av omkring 2 milj. kr. pr år. Vad värde de förut omnämnda
siluriska alunskiffrarnas radium kan komma att visa sig äga, är ännu
omöjligt att bedöma. Brytvärda fyndigheter av ädla metaller saknas
fullständigt.
Det gamla malmlandet i Norden visar sig sålunda vara ett järnland med
några få, mycket stora förekomster av mycket högt värde, visserligen intet
Eldorado, men ett land där möda, förutseende och kapital förmå
framtvinga betydande rikedomar ur bergens innandömen.
Sten och lera. Sveriges gamla berggrund hyser i stor omfattning hårda
och vackra bergarter, som med nyare tiders st-örre makt över materialet
fått omfattande användning vid byggnadsföretag av sådan art, att styrka
och hållbarhet gå framför prisbillighet. Sten till monumentalbyggnader
av olika slag ävensom till gatuläggning m. m. transporteras i våra dagar,,
om så behövs, halva jordklotet runt, blott varan motsvarar soliditetens och
smakens fordringar. Eå äro de länder, som kunna tävla med Sverige i
granittyper tillfredsställande skilda smakriktningar, intet torde med
hänsyn till exportmöjligheterna direkt från hamn vara lyckligare lottat.
Förråden äro tillräckliga icke blott för landet självt utan i en oöverskådlig
framtid även för den övriga världen. Sverige har således obestridligen
ett i naturen grundat övertag över flertalet av sina medtävlare på
marknaden, vilket också utvecklingen visat.
År 1844 grundade handlanden C. A. Kullgren i Uddevalla och överste
Nils Ericson på Malmön utanför Lysekil det första granitstenhuggeriet
i Sverige. Föga över 70 år ha sedan dess förrunnit; nu brytes på talrika
ställen i Bohuslän, Blekinge, utmed kusten av Kalmar län samt i det
inre Götaland granit och närstående bergarter. År 1912 skattades
exporten av dessa till ett värde av 13-5 milj. kr.
Till ovan anförda siffra bör läggas värdet av det inhemska ganska
avsevärda behovet, vilket dock i betydande grad tillgodoses framför allt av
tegel men även av mjukare och billigare bergarter, såsom lcalhsten och
sandsten. Med hänsyn till dessa byggnadsmaterialier är Sverige, jämfört
med andra länder, icke särskilt gynnat, om enstaka typer såsom
kol-mårdsmarmor och möjligen vissa fasadtegel undantagas, men de äro av
stort värde för landet självt. Kalkstensbrotten i Skåne, Västergötland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
