Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sveriges naturtillgångar. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
I. SVERIGES NATURTILLGÅNGAR.
Men söderns livgivande värme saknas. Flertalet kulturväxter måste
odlas nära sin nordgräns. Nordens bleka sol medger blott en
jämförelsevis kort vegetationsperiod, nattfroster äro vanliga, och ej sällan blir
skörden under vad man med våra stora fordringar gärna vill beteckna såsom
medelmåttig. I stort sett torde det kunna sägas, att ju nordligare, dess
dyrare producerar solen vad de viktigare näringsväxterna ha att
skänka. Det är därför ej underligt, att jordbruket tidvis haft svårt att reda sig
i konkurrensen med länder, som äga en energirikare sol, och att man
periodvis har tillgripit särskilda åtgärder, exempelvis sädestullar, för att
över längre tid fördela verkan av de olägenheter världskonkurrensen
medfört.
I stort sett producera de näringsväxter, som inom landet odlas,
väsentligen kolhydrater (framförallt stärkelse, såsom sädesslagen och potatisen,,
eller i gynnsammaste fall socker, såsom betan), medan de värdefulla
fett-arterna erhållas på en omväg genom kreaturen. Det är väsentligen i de
varmare klimaten växter, som direkt alstra fettämnen, med fördel kunna odlas.
Sakta men säkert arbetå sig ur dem vunna växtfett, alstrade i stort och
enligt tekniskt förstklassiga metoder i de europeiska besittningarna på
andra sidan haven, fram i hushållningen. Detta kommer kanske en gång
att hota smörproduktionen, men därför har ingalunda en av vårt lands
värdefullaste naturtillgångar, dess beten, sjunkit i värde, de komma blott
att mer och mer utnyttjas efter andra grunder än hittills.
Köttproduktionen blir, så vitt man nu kan döma, i kommande tider för landet av större
betydelse än nu. Däri ligger helt visst en för oss gynnsam utvecklingslinje,
ty med hänsyn till betesmarkernas omfattning och beskaffenhet står
Sverige, tack vare sitt klimat, ovedersägligen i de gynnade ländernas led. Det
fordras dock att ur de naturliga gräsarterna uppdragas mera rikt givande,
förädlade raser. Med de stora sädesproducerande ländernas allt tätare
bebyggande och därmed allt större självkonsumtion synes också den hårda
konkurrensen länderna emellan med hänsyn till sädesproduktionen komma
att något utjämnas, helt säkert till en viss båtnad för vårt jordbruk.
Yid odlingen av frukt- och trädgårdsväxter, vilkas produkter med
stigande välstånd fått en allt större användning i folkhushållningen,
gäller uppenbarligen i ännu högre grad än för de egentliga
åkerbruksalstren, att Sverige ej har sin plats riktigt i solen. Dessa växter äro till
övervägande antal barn av varmare luftstreck, men ej få kunna dock, om
än med svårighet, med ekonomisk framgång här uppdragas. Onekligen
ha ännu ej tillräckligt utnyttjats de möjligheter, som finnas framförallt
inom vissa trakter av Sydsverige, den enda del av landet, varom för
dessas odling i stort kan vara tal.
Den svenska jorden och det svenska klimatet äro sålunda från
jordbrukets synpunkt att räkna till de visserligen ej särskilt gynnade
ländernas rad, men till dem, som fått så pass stora fördelar, att en idog
befolkning med lugn kan gå framtida omgestaltningar till mötes.
Ljusare och mera hoppgivande än för de flesta länder ter sig dock sTco-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
