Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 1. Jordbruk. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
III. LANTHUSHÅLLNING. 34
Gammal skånsk bondgård, Järstorp i Andrarum
för behovet av kraftig bearbetning och grundlig avdikning. Dessa områdens större
bördighet i förening med större behov av starkare dragare, grövre redskap och
större driftkapital vid brukningen av deras jord hava haft till följd, att större
jordbruk företrädesvis finnas inom de av dessa jordarter upptagna delarna av landet,
mellersta och södra Sveriges slättbygder. Sand- och grasjord äro däremot mer
fattiga på lätt tillgänglig växtnäring och därför ofta mindre bördiga, ehuru särskilt
de på fint sandmaterial eller mo rika sand- och grusmarkerna, som äro mycket
utbredda i norra Sverige, ofta äro ganska fruktbara. Till följd av sin lösa och luckra
beskaffenhet ställa jordarter av nämnda slag mindre fordringar på bearbetning och
avdikning och passa därför bättre än den styvare jorden för de smärre, med mindre
kraftiga hjälpmedel utrustade jordbruken. Dylika jordarter äro förhärskande såväl
i det småländsk-västgötska höglandet som i större delen av norra Sverige.
En tredje klass av jordarter bildas av kärrens, myrarnas och mossarnas
mull-och torvjord, som utmärka sig genom sin lättbrukade beskaffenhet, stor förmåga att
kvarhålla en för växtligheten gynnsam fuktighet samt genom rikedom på det
värdefullaste av växtnäringsämnena, kväve. Dessa jordarter, som i den mån
deras innehåll av organiska lämningar äro multnade, bilda en ypperlig jordmån
särdeles för foderodling, äro icke såsom grus- och sandjord eller lerartade
jord-måner förhärskande inom vissa landsdelar, utan förekomma spridda inom såväl
ler- som grus- och sandområdena. Där de förekomma i större utsträckning i
förhållande till den övriga odlingsbara jorden, såsom i det småländsk-västgötska
höglandet och i Norrland, bidraga de dock i viss mån att giva jordbruket karaktär,,
så att detta övervägande ägnas åt alstring av kreatursfoder (havre, grönfoder och
hö), under det att odling av höstsäd (vete och råg, d. v. s. brödsäd), som ej passar
för dessa jordslag, blir mera undanträngd.
På fruktbarheten har även jordens kalkhalt stor inverkan, så att de
områden, där jorden har högre kalkhalt, i bördighet överträffa närliggande
kalkfat-tigare områden. Så är fallet med de i Skåne, på Öland och Gottland, i Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
