Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 1. Jordbruk. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKETS BEROENDE AV NATURFÖRHÅLLANDENA.
37
hela taget och även under försommaren rikast på regn, därnäst följer västkusten,
under det att Östersjökusten och de stora sjöarnas omgivningar äro regnfattigare,
särdeles under den för årsväxten viktiga försommaren. Olägenheterna av regnig
väderlek under skördetiden minskas avsevärt genom den rådande blåsten vid
kusttrakterna, och till följd därav är väderleken under såväl för- som eftersommar
gynnsammare vid landets västkust än i övriga delar av landet.
Dessa förhållanden lämna i viss mån förklaring på jordbrukets olika gestaltning
i landet i allmänhet och i dess skilda delar. Således är den låga
nederbördsmängden under försommaren en av anledningarna till den låga avkastningen av
fodervallar och den ringa benägenheten att använda jorden till ängar och
mångåriga vallar, vilka fordra jämförelsevis rik tillgång på fuktighet. Med det torrare
försommarklimatet i mellersta och södra Sveriges östra kusttrakter och
Mälare-provinserna sammanhänger utan tvivel, att höstsäden, som jämförelsevis mindre
lider av försommartorka, där odlas i större utsträckning än i det inre av landet
och västkusten, vars större försommarnederbörd gynnar vårsädesodlingen.
Vad slutligen beträffar luftens och jordens värmegrad, så är uppenbart, att denna
har stor betydelse för valet av växter att odla och dessas avkastning i ett land
med så kort växttid, som man i vårt land har att räkna med. I stort sett är
medeltemperaturen lägre och sommaren kortare, ju nordligare och högre över
havet en ort är belägen, men landets fördelning i förhållande till havet förorsakar
vissa avvikelser från denna allmänna regel. Således äro, till följd av landets
hastigare uppvärmning än vattnet, de inre delarna av landet varmare än kusten
under vår och försommar, och växtligheten i östersjötrakterna har därför under
denna årstid att kämpa mot både torka och kall väderlek. Under högsommaren
utjämnas värmegraden över hela landet och från augusti månads senare del blir
förhållandet motsatt det under våren rådande, i det att den långsammare
avkylningen av vattnet än av fastlandet giver kusttrakterna ett mildare höstklimat,
än landets inre delar åtnjuta. I högsta grad göra sig dessa förhållanden gällande
på Gottland. Även dessa omständigheter bidraga till att giva höstsädesodlingen
företräde i Östersjötrakterna, då dessa sädesslags vinterhärdighet gynnas av
långvariga, milda höstar.
Särskilt i vissa delar av landet stores den nu antydda regelbundna
värmefördelningen av plötsliga rubbningar, som visa sig som nattfroster, vilka kunna skada
växtligheten. Under försommaren sträcker sig ett frostområde från Skåne över det
småländsk-västgötska höglandet upp till norra Uppland, och inom dessa trakter anställa
nattfroster i maj och juni skada å vårsädesbrodd, nyuppkomna rotfmktsplantor
och isynnerhet höstråg under dennas ömtåliga blomningsskede, under det att i
norra Sverige den hastigt inbrytande våren i allmänhet icke stores av några
nattfroster. På eftersommar och höst är det däremot Norrland ned till norra
Uppland och de högre belägna områdena i landets övriga delar, särdeles
sankmarkerna, som äro utsatta för tidiga froster, vilka avbryta havrens, blandsädens och
potatisens utveckling, hindra sädens mognad och nedsätta skördeavkastningen.
Olägenheterna av dessa ogynnsamma värmeförhållanden kunna emellertid
väsentligen minskas genom lämpligt val av odlade växter. Skada av vårfrost blir
sålunda mindre, där råg ersättes av vete, som blommar senare, och vars odling
betydligt tilltagit i mellersta Sveriges lerjordstrakter, och faran för höstfroster
tvingar jordbrukarna i de högläntare trakterna och i norra Sverige, där havrens
mognad är osäker, att odla det tidigare mognande kornet och i synnerhet att i
stället för mognande säd odla grönfoder och gräs. I dessa trakter står därför
också sädesodlingen tillbaka, och boskapsskötsel är där lanthushållningens viktigaste
eller, i landets nordligaste delar, enda produktionssyfte.
Även kommunikations- och avsättningsfÖThåWanden inverka i hög grad på lantr
hushållningens gestaltning i olika delar av landet. Som en allmän regel gäller,
att förbättrade kommunikationer och lätt avsättning framkalla större intensitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
