Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 2. Husdjursskötsel - Kaninskötsel. Av H. Funkquist - Fjäderfäskötsel. Av H. Funkquist - Biskötsel. Av N. Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(98
iii. lanthushållning.
Kaninskötsel.
Mot slutet av medeltiden gjorde denna urgamla näringsgren ett verkligt
uppsving inom Europa, tack vare munkarnas ingripande. I Sverige har dock intresset
för kaninavel alltid varit ringa och torde fortfarande vara ganska svagt trots ett
beaktansvärt, av enskilda personer och föreningar utfört, arbete på densammas
höjande. Kaninskötseln kan otvivelaktigt göras lönande även i vårt land, men
liksom ali annan husdjursskötsel kräver den tid och omtanke och omfattas därför
ej av vår lantbefolkning med det intresse den förtjänar. Största delen av våra
kaninuppfödare hålla oförädlade lantkaniner. För övrigt förekommer hos oss en
del utländska raser, såsom franska vädurkaninen, lilla silverkaninen och vita
danska lantkaninen m. fi. Den sistnämnda anses vara lämplig till
förädlingskorsning med vår lantkanin.
Fjäderfäskötsel.
Kedan under järnåldern hade man höns, ankor och gäss i Sverige.
Kalkonen infördes däremot först i slutet av 1500-talet. »Hönsvageln och
gåsabänken» voro vanliga bohag i den fornnordiska stugan och hava i många delar
av landet bibehållits långt in i detta århundrade; numera äro nästan
överallt fjäderfäna förvisade till ladugården eller särskilda hus.
Antalet fjäderfä i vårt land anslås för närvarnade till åtminstone 4 250 000.
1 allmänhet står fjäderfäskötseln lågt i Sverige, undantagandes i våra
sydligaste län, varifrån numera en storartad export av ägg och fjäderfä äger rum.
Skåne och Öland hava en lönande gåsavel, och därifrån sändes ett
betydande-antal gäss på höstarna till andra delar av landet och till Danmark.
En mängd olika fjäderfäraser hava blivit införda till Sverige; mest
ansedda och spridda i landet äro av hönsen Leghorn, Plymouth-Rocks, Wyandotte
och Orpington, av ankor Rouen, Svenska Blå, Aylesbury och Peking, av
gäss-Skånska, Toulouse, Emden och Pommerska samt av kalkoner Bronskalkonen.
Intresset för fjäderfäaveln tyckes vara i stigande. År 1898 bildades Sveriges
allmänna fjäderfäavelsförening, med ett stort antal medlemmar från olika
delar av landet; vid 1912 års slut utgjorde föreningens medlemsantal 6 701,
fördelade på 23 länsföreningar. Föreningen åtnjuter statsanslag, vartill
komma hushållningssällskapens bidrag till länsföreningarna, samt arbetar
på många sätt för att upphjälpa landets fjäderfäavel. Den avlönar
konsulenter, anordnar utställningar, inspekterar och understöder avelscentra,
ombesörjer värpkontroll, utdelar avelsägg och avelsdjur o. s. v. Vidare har
delvis genom föreningens initiativ många små producenter, vilka äro de, som med’
största fördel bedriva hönsskötseln, blivit sammanslutna i s. k.
äggförsäljnings-föreningar, varigenom bättre avsättningsmöjligheter ernåtts. I stort sett är
vår äggexport baserad på dessa föreningars tillvaro.
År 1910 funnos ej mindre än 60 sådana föreningar endast inom Malmöhus
län, vilka insamlade ägg på 160 insamlingsställen.
Ägg exporteras företrädesvis från de södra provinserna till England, direkt
eller via Danmark. Av Tab. 25 (se föreg.) framgår, att införseln av ägg
minskats de senaste åren, under det att utförseln därav ökats så, att den år 1913
avsevärt översteg införseln.
Biskötsel.
Biet har varit husdjur i Sverige sedan urminnes tider.
Betingelserna för en lönande biskötsel äro på de flesta platser i vårt land
särdeles gynnsamma. Våra biföreningar ha genom kunskapers spridande om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
