Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 2. Husdjursskötsel - Biskötsel. Av N. Rosén - 3. Mejeriväsendet. Av. L. G. Thomé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mejeriväsendet.
99
binas skötsel och flera hushållningssällskap ha genom att lämna anslag sökt
få biskötseln på sin rätta plats bland våra viktigaste binäringar. Under de
senare åren har också biskötseln gjort avsevärda framsteg. Men ännu finnas
många platser, där den får kämpa sig fram, och förhållandena äro ännu
sådana, att stora värden gå förlorade, då en stor del av den från blommorna
avsöndrade nektarn icke blir uppsamlad och gjord fruktbringande. Då vi
veta, att ett bisamhälle i regel årligen ger en inkomst, som i genomsnitt
motsvarar, vad samhället kostat att anskaffa, och då arbetet med binas skötsel
tager liten tid i anspråk, så äro bina de av våra husdjur, som ge det relativt
största utbytet. När det för våra småfolk gäller att av små medel skaffa trevnad
och välbefinnande, är biskötseln en viktig faktor att räkna med. Vid sidan av
de många tusental kronor bina insamla till sina vårdare i form av honung
och vax, torde den indirekta nytta, som bina göra vid befruktning av vissa
bland våra växter, vara långt större, varför vi mera allmänt i vårt land böra
hälsa dessa små arbetare välkomna som våra medhjälpare. Här finns bete för
många gånger flera samhällen, än som nu finnas. Hela antalet bisamhällen
utgjorde 1915 minst 200 000, vårföre den årliga produktionen av honung kan
beräknas till omkring 1 200 000 kg och av vax till 20 000 kg.
För import och export av honung och vax redovisas i Tab. 25.
3. MEJERIVÄSENDET.
Vi lämna här nedan dels en historisk exposé för mejerihanteringens
utveckling i vårt land, dels en redogörelse för mejerihanteringens
nuvarande ståndpunkt samt anknyta till detta en sammanfattning av de
åtgärder, som på senare år vidtagits för främjande av denna viktiga
näringskälla. I samband härmed må även några ord ägnas åt
mejerimaskiner och redskap, beträffande vilkas uppfinning och framställning
Sverige utan gensägelse kan betraktas som föregångsland.
Mejerilianteringeiis utveckling.
Mejerihanteringen har i Sverige gamla anor, som kunna spåras nära 700 år
tillbaka; ända in mot slutet av 1500-talet voro boskapsskötsel samt
smör-och osttillverkning för landet viktiga och inkomstbringande näringsgrenar. Men
därefter följde långa tider av stillastående och förfall; den ringa mjölkmängd,
som producerades utöver vad som åtgick för det egna behovet, förarbetades i
hemmet under husmoderns eller någon kvinnlig tjänares tillsyn. Det var först i
mitten av förra århundradet som en uppryckning skedde på detta område. Till
en början var det huvudsakligen endast på några större herrgårdar, som en
ordnad mejerihantering kom till stånd i s. k. herrgårdsmejerier. År 1840
anlade R. Tornérhjelm på sin gård Gedesholmen i Skåne ett mejeri efter det s. k.
holsteinska systemet eller bunkmetoden samt införskrev för dess skötande
hol-steinskt mejerifolk. Metoden fick dock aldrig någon större utbredning; detsamma
gäller den av P. TJ. Gussander uppfunna, efter honom benämnda metoden. I
vissa avseenden har dock sistnämnda metod ej oväsentligt bidragit till vår
mejeri-hanterings utveckling, särskilt genom att inom densamma allmännare införa kärl
och redskap av förtennt järnbleck. Båda dessa gräddsättningsmetoder hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
