Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 5. Jordbrukslagstiftning. Av C. Th. af Ekenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
iii. lanthushållning.
fortfara med brukningsrätten eller inom sex månader efter dödsfallet sätta man
i den avlidnes ställe, där jordägaren ej vill återtaga fastigheten.
Jordägaren svarar under arrendetiden för nybyggnader och större reparationer
å för fastighetens brukande nödiga byggnader. Brister jordägaren härutinnan,
har arrendatorn rätt att genom syn få bristerna fastslagna och föreläggande
utfärdat för jordägaren att avhjälpa desamma. Tredskas jordägaren ändock, får
arfendatorn, där han ej hellre vill uppsäga avtalet, avhjälpa bristerna på
jordägarens bekostnad. Vid arrendatorns tillträde skall jordägaren tillhandahålla
honom fastigheten med allt vad därtill hörer i ett efter ortens sed behörigt
skick. Har jordägaren brustit härutinnan, må arrendatorn böta bristerna och
härför erhålla ersättning.
Till efterrättelse mellan parterna hålles syneförrättning såväl vid till- som
av-trädet. Arrendatorn har rätt att erhålla ersättning vid fastighetens avträdande
för nyodling eller annan jordförbättring, som varaktigt förökat fastighetens värde.
Beträffande nyodling är emellertid stadgat, att sådan får ske, dock icke utan
jordägarens samtycke å mark, därå finnes ungskog eller växtligt ungskogsbestånd.
Avser arrendatorn att för nyodlingen erhålla ersättning, fordras alltid jordägarens
samtycke eller en utredning av behörig person, att det avsedda området lämpar
sig för odling och att odlingen är för fastigheten fördelaktig.
Ersättningsbeloppet må icke bestämmas högre än motsvarande den för arbetets
utförande nödiga kostnad, men skall i övrigt utgå med det belopp, som anses
motsvara det ökade värde fastigheten kan hava vid arrendatorns avträde.
Syneförrättningen kan ock hållas under löpande arrendetid dels för att utröna,
om jordägaren verkställt de arbeten, som ålegat honom för att avhjälpa vid
tillträdessynen anmärkta brister, dels ock för att undersöka, huruvida dessa arbeten,
eller andra av jordägaren godvilligt åtagna, blivit på behörigt sätt utförda.
Finnes ej å den arrenderade fastigheten tillräckligt bete för de nötkreatur
och hästar, som därå kunna vinterfödas, och utgör det arrenderade området
endast en del av en större, jordägaren tillhörig fastighet, må arrendatorn erhålla
nödigt bete även å övrig skog och utmark till fastigheten.
Arrendatorn har rätt att erhålla husbehovsvedbrand samt nödigt virke till
reparationer, hägnad, hässjor, täckdikning och redskap. Skulle skogen å den
arrenderade fastigheten eller å den större fastighet, därtill det arrenderade
området hörer, hava under arrendetiden genom jordägarens åtgörande så medtagits,
att arrendatorn ej därav kan erhålla sitt fulla behov av skogsprodukter, vare
jordägaren pliktig att på annat för arrendatorn lämpligt sätt tillhandahålla denne
det felande. I övrigt får icke arrendatorn tillgodogöra sig fastighetens skog, där
ej särskild överenskommelse därom förekommer i kontraktet.
Jordägaren har rätt att uppsäga avtalet på grund av i allmänhet samma fel
och försummelser av arrendatorn, som uppräknas i allmänna arrendelagen. Här
har emellertid tillkommit ännu ett förhållande, som är orsak till arrenderättens
förverkande, nämligen om arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra föra
ett lastbart eller lösaktigt leverne, så att egendomen därav varder beryktad.
Slutligen bör anmärkas, att K. Maj:ts befallningshavande i länet kan på
grund av särskilda omständigheter lämna befrielse från denna lag eller någon
viss bestämmelse däri.
Koloiiisationslagstifliiing.
Sverige är alltjämt och har naturligtvis i gångna tider ännu mera varit de
stora viddernas land. Sedan århundraden tillbaka har blicken varit riktad på
att bebygga landet, att skaffa mera folk, mera odlad jord. Vi minnas sedan
Karl IX:s tid, huru finnar inkallades att kolonisera delar av Värmland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
