Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 1. Skogarna och skogsväsendet. Av [Th. Örtenblad] A. Wahlgren och Th. W. Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15G
iv. skogsbruk.
Slcogbärande mark (något växlande år).
Hektar pr 100 inb.
^36
Sverige
391 har
Ryssland
168 har
Tyskland Britt.
22 har öarna
3 har
En bild i diagrammatisk form lämnas å bifogad karta. Av rikets
samtliga skogar ligga två tredjedelar norr om Dalälven. Relativt till
ytvidden är det nordligaste Sverige ej så rikt på skog, enär en stor del
av landet här ligger ovanom skogsgränsen. Rikast på skog äro Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län, där från 67 till mer
än 80 % av marken är skogbevuxen.
Såsom under Växtgeografien (sid. I, 5-1) i detta arbete framhållits klädes den
avgjort största delen av Sveriges skogbärande mark av barrskogar, bildade av tall och
gran, vilka trädslag förekomma antingen blandade med varandra, då ofta jämte
björk och något asp, eller var för sig i s. k. rena bestånd, även de dock ej
sällan inblandade med förenämnda lövträd. Det är således till övervägande del
dessa båda barrträdsarter, som äro föremål för vårt skogsbruk, om än nyssnämnda
lövträd mer och mer börja uppmärksammas. I södra delarna av landet, d. v. s.
inom ekskogs- och än mera bokskogsregionen (se karta, sid. I, 55) ingå även
eken och boken jämte några få andra lövträdsarter till någon del i
skogshushållningen.
Skogsbeståndens allmänna tillstånd med hänsyn till artsammansättning, tillväxt
och självföryngringsförmåga, vilket är av största betydelse för deras värde i
skogsbruket, är beroende av å växtplatsen rådande klimat- och
jordmånsförhållanden, sätten för beståndens uppkomst samt framför allt av den behandling
skogen varit underkastad från människans sida. Det är därför i hög grad
växlande. I de av yxan ännu föga eller intet berörda urskogarna, vilka numera i
nämnvärd utsträckning endast förekomma i inre och övre Norrlands mera
otillgängliga skogstrakter, är tallen vanligen förhärskande å torra näringsfattiga
lokaler, under det att granen blir mer och mer dominerande i samma mån markens
närings- och fuktighetshalt stiger. De nu förefintliga av avverkning mera orörda
bestånden, som merendels leda sitt ursprung från av skogseldar skonade enstaka
träd av en föregående generation, äro ofta mycket gamla och bildade av ganska
glest stående levande träd, mellan vilka förtorkade trädskelett resa sig eller ligga
kullvräkta på marken. Återväxten är i de flesta fall mycket sparsam, vanligen
fördelad längs de på marken liggande multnande stammarna eller i glesa grupper, å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
