Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 1. Skogarna och skogsväsendet. Av [Th. Örtenblad] A. Wahlgren och Th. W. Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
IV. SKOGSBRUK.
skränkningar i avseende på dispositionsrätten över skogen, i främsta
rummet den, att avverkning av barrträd för annat än husbehovsändamål må
bedrivas allenast efter utsyning och stämpling av vederbörande
skogs-tjänsteman. Utsyning verkställes enligt avverkningsplan, grundad på
undersökning av skogen.
Beträffande lagstiftningen för privatskogarna inom det övriga riket
må först erinras om vissa lokala lagar. Hit hör K. förordningen den 10
september 1869 angående åtgärder till förekommande av skogsförödelse
på Gottland, förnyad genom lagen den 30 mars 1894 och ersatt med lag
angående vård av enskildas skogar därstiädes den 13 juni 1908. Denna
lag, vars bestämmelser år 1913 antagits även för Öland, avviker från
den här nedan omnämnda allmänna skogslagen däri, att avverkning
älskog för annat ändamål än gårdens behov eller för skogsmarks
uppodling till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt, må
ske endast efter tillstånd av skogsvårdsstj^relsen.
För Västerbottens och Norrbottens läns kustland gäller en s. k.
dimensionslag. Sådan blev ursprungligen utfärdad allenast för Norrbottens
läns kustland år 1874, men år 1882 förklarades, att den skulle äga till
-lämpning jämväl i de delar av Västerbottens län, som ej tillhöra
lappmarken. Till och med år 1915 har i fråga om dessa områden gällt en på
dimensionslagsprincipen byggd K. förordning den 24 juli 1903, och har
denna numera ersatts genom utfärdande av K. förordningen den 18 juni
1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar
av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, vilken
träder i kraft den 1 januari 1916.
Genom 1903 års förordning förbjöds skeppning oeh försågning vid exportsåg
■samt användning till pappersmassefabrikation av virke utav barrträd, som icke
på ett avstånd av 4’75 meter från storändan höll minst 21 centimeter i
genomskärning, barken oberäknad. Genom hädanefter gällande 1915 års förordning
är förbjudet att å enskild tillhörig skogsmark inom förordningens
tillämpningsområde avverka barrträd, som ej är torrt eller som icke uppnått minst nyssnämnd
■dimension, utan efter tillstånd av vederbörande skogstjänsteman. Skall
avverkningen ske för oundgängligt husbehov inom skifteslaget, där fastigheten är belägen,
eller angränsande skifteslag, är sådant tillstånd dock icke erforderligt. Ett lagbud
av detta innehåll, riktat som det är mot en speciell form av missvård av skogen,
kan lätteligen bliva till hinder för en sund skogsvård, i det denna mångenstädes
kräver avverkning av undertryckt undermålig skog för beredande av utrymme för
duglig skogsåterväxt. Lagen har ock tagit hänsyn härtill, i det den hänvisar
den, som för annat än nyssnämnt husbehovsändamål vill avverka undermåliga
träd, att anmäla sig hos vederbörande skogstjänsteman, vilken har att
verkställa den undersökning av skogen, som av omständigheterna påkallas. Om
därvid sådan avverkning befinnes överensstämma med grunderna för en god
skogshushållning, äger förrättningsmannen meddela tillstånd till avverkningen, varjämte
träden, innan de avverkas, skola genom förrättningsmannens försorg stämplas.
För bibehållande av skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot
flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, har den 24 juli 1903 utfärdats
lag angående skyddsskogar. Sådana skogar äro efter undersökning av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
