Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 2. Skogsindustrien. Av E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSINDUSTRIEN.
179
borgsköpmän, delvis av brittisk börd och. genom sina förbindelser förtrogna
med den engelska industriens alltmera växande behov av trä. På 1840-talet
inköptes vidsträckta skogsområden, till att börja med i Värmland och Dalsland,
sedermera i Norrland, och stora, flerramiga vattensågar anlades. Dessa
sågverk voro merendels belägna vid något vattenfall i kustens närhet, men då
de ej kunde förläggas omedelbart vid havet, medförde detta en olägenhet: för
att kunna utskeppas måste de sågade varorna antingen köras eller i pråmar
bogseras till hamnen, vilket var ganska kostsamt, eller ock flottas, vilket åter
orsakade en försämring i varans utseende och beskaffenhet. I detta hänseende
åstadkom anläggningen av ångsågar vid havet en fullständig revolution.
Härigenom ernådde man väsentliga fördelar. Läget vid havet inbesparade den
förut vanliga långa transporten från sågen till hamnplatsen. Vidare medförde
ångkraftens användning vid sågverken större produktionsförmåga, vackrare
vara samt frihet från de hinder för tillverkningens jämna fortgång, som vållades
av is på vintern och vattenbrist på sommaren. Den första ångsågen i Sverige
anlades år 1851 vid Vivsta nära Sundsvall; den andra i ordningen var
Kramfors i Ångermanland (år 1852). Under 1850- och framför allt under 1860-talet
tillväxte antalet ångsågar hastigt. Till trävaruindustriens uppblomstring
bidrog även, att bolagsväsendet i Sverige begynte utvecklas, tack vare 1848 års
förordning angående aktiebolag; härigenom underlättades en samverkan av
flera personer för större industriella företag.
Härtill kan läggas den ofantliga förbättring kommunikationerna undergått.
Fordom skedde utskeppningen av norrländskt virke huvudsakligen med
norrländska segelfartyg, vilka medhunno högst två resor om året till
avlastningsorterna i England och Frankrike, och en resa till Medelhavet och åter tog ett
år. Frakten till England kunde kosta 4 1/2 £ pr standard. Sedan ångfartyg
börjat användas inom trävaruhandeln och över huvud resorna blivit snabbare,
hava transportkostnaderna avsevärt nedgått. För exporten över Göteborg blev
ombyggnaden av Trollhätte kanal (1838—44) till stor fördel, och äntligen
behöva vi blott erinra om den revolution inom transportväsendet, som
järnvägarna åstadkommit.
De första såganläggningarna hade föga svårighet att få sina timmerbehov
fyllda. Oaktat man endast avverkade de största och friska furuträden och
kvarlämnade ali sjuk skog, ali gran och icke så obetydliga toppstockar, behövde
man ändock ej tränga alltför långt från havet och de stora älvarna för att
erhålla tillräckligt råämne. Men med den alltmera ökade efterfrågan från
utlandet och uppväxandet av allt flera ångsågar ändrades snart förhållandena.
Den lätt åtkomliga grova skogen närmast vattendragen började tryta, och man
måste se sig om efter råvara från älvarnas övre lopp. Samtidigt började det
löna sig att tillvarataga såväl gran som smärre dimensioner och sämre
timmer av furu, som man förut föraktfullt kvarlämnat i skogen.
I något mer än två decennier, från de första ångsågarnas anläggning,
fortfor sågverksrörelsen i Norrland att under gynnsamma konjunkturer utbreda
sig, och en formlig invandring ägde rum av in- och utländska spekulanter samt
av arbetare från södra delen av landet. Arbetslönerna voro högt uppdrivna,
och levnadsvanorna bland den lösa arbetarbefolkningen rättade sig därefter,
men så länge trävaruprisen fortforo att stiga, gick allt sin gilla gång. Men
1874 inträdde en vändpunkt, i det att den utländska marknaden började vackla,
och sedan prisen år 1877 ännu en gång stigit något, gingo de följande år ned
med en svindlande fart. Genomsnittspriset för sågade trävaror i Sundsvall,
vilket år 1874 varit uppe till 170 kr. pr standard (4-672 kbm.), hade år 1879
fallit till 76 kr. En svår krasch utbröt. Den hade dock sitt goda med sig
så tillvida, att den rensade industrien från en hel del osunda element, från
personer, vilkas enda ändamål var att så fort och med så litet arbete som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
