Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 2. Skogsindustrien. Av E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
IV. SKOGSBRUK.
De inköpta hemmanen bestodo i allmänhet av en stor skogsmark och ett
litet område odlad eller odlingsbar jord, inägor. Naturligtvis hade
bolagen ingen önskan att sköta jordbruket, utan detta blev vanligen
utarrenderat till den förre ägaren och för en ytterst obetydlig (ibland för ingen)
avgift, mot det att arrendatorn betalade de skatter, som vila å hemmanet.
För skogens skötsel och vård har det onekligen varit fördelaktigt, att
bolagen kommo i besittning av stora skogskomplexer, ty den skog, som bolagen
förvärvat med full äganderätt, skötes vanligen med tanke på skogens framtida
bestånd mycket bättre, än vad som i allmänhet är fallet med enskildas skogar
i Sverige, åtminstone med allmogens. Däremot hava hemmansköpen haft en
betänklig frånsida, i det att jordbruket å bolagens jord ej skötes, som sig
bör. Det beroende av sågverksbolagen, vari jordbrukarna lätt råkade, samt
farhågorna för, att i följd av hemmansköpen de självägande böndernas antal
skulle minskas, framkallade nya lagstiftningsåtgärder: först, år 1896, lagen
om ägostyckning, varigenom bereddes möjlighet att köpa skogsmark utan att
också köpa tillhörande odlad jord, och sedermera, då nyssnämnda lag visade
sig otillräcklig, år 1906 den s. k. Norrlandslagen eller lag om förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärva fast egendom. (Se härom under avd.
.Norriandslagarna i det föregående.)
När icke trakthuggning verkställes, bliva alla de träd, som skola
avverkas, särskilt utstämplade, varvid märket inslås både på stammen och
vid roten, helst på en grövre rotgren, på det man efter avverkningen må
kunna kontrollera, såväl att alla stämplade träd blivit fällda som att inga
andra blivit det. För avverkningen av skogen brukar sågverksägaren
göra upp kontrakt med timmerkörare, vilka oftast utgöras av bolagets
arrendatorer eller kringboende bönder. När trävarurörelsen i Norrland
började taga fart, ägde den infödda befolkningen därstädes icke någon
egentlig färdighet i dithörande arbeten, utan därför inkallades på många
ställen värmlänningar både för avverkning och flottning; numera skötas
dessa arbeten nästan uteslutande av befolkningen på platsen. Om möjligt
har timmerägaren någon av sitt eget folk tillstädes för att övervaka, att
stockarna avsågas i rätta längder; i de flesta fall avmätas träden genom
ägarens försorg. Där arbetsplatsen ligger för långt från by eller gård
för att arbetsmanskapet skall kunna bo där, måste man uppföra kojor i
skogen.
Vanligen begynner avverkningen i oktober—november och fortgår under
hela vintern. Denna årstid erbjuder flera fördelar: virket kan då lättast
framskaffas ur skogen, tillgången på arbetskrafter är större, medan
jordarbetena vila, och den vara, som faller ur det om vintern avverkade timret,
blir bättre. Avverkningen brukar begynna med den del av skogen, som
ligger längst från flottleden. För att underlätta virkets framforsling
måste en mängd vägar anläggas genom skogen. Huvudvägarna göras så
solida och rymliga som möjligt, och stor omsorg ägnas åt att hålla dem
i gott skick; stundom isas de med vatten. Från dem utgrena sig till
avverkningsskiftenas inre delar de olika bivägarna. Inom norra Sverige
med dess snörika vintrar anordnas huvudsakligen endast vintervägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
