Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 2. Skogsindustrien. Av E. Arosenius - Flottning. Av [Th. Örtenblad] Th. W. Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOTTNING.
195
naler); i gränsälvarna mot Finland får lösflottning ej äga rum, utan allt
virke skall framföras i fasta flottar. Vid flottgodsets framförande över
sjöar eller större sträckor av lugnvatten omgives det med
sammankopplade timmerstockar eller bomträd, som bilda en ringbom eller
»grim-ma», ofta inneslutande många tusen timmer. Grimman bogseras av en
ång- eller motorbåt eller varpas fram medelst ett vindspel å en härför
särskilt byggd flotte. 1
Då timret kommit in i flottleden, gäller att söka hålla det från land, i
vissa fall påskynda dess fart samt så mycket som möjligt hindra uppkomsten
av bråtar (s. k. bindor). Där sådana bilda sig, måste flottgodset lösgöras, vilket
kan vara ett ej allenast besvärligt utan ock farligt arbete. Kan man få reda
på den stock, som orsakar bindan, är det ofta tillfyllest att avhugga densamma,
då bråten av sig själv kommer i gång och upplöses; eljest måste stockarna en
och en dragas ut ur bindan. I flottledens övre del sysselsättes en större
manskapsstyrka med att bryta ut de timmer, som under flottningen fastnat vid
stränderna (de s. k. landbråtarna). När detta arbete fortgått ned till
sorteringsbommarna, är den lösa allmänna flottningen för året avslutad. I de flesta
vattenleder hinner numera timret framkomma till förädlingsverken under första
sommaren efter det träden blivit fällda, medan fordom, innan lederna blivit
reglerade, det var vanligt, att flottgodset befann sig på vägen två eller till och med
tre sonyar. Under flottningen uppkommen förlust av timmer genom sjunkning
eller annan orsak uppgår i allmänhet till högst 2 à 3, mången gång icke ens till
1 procent.
Vanligen är flottleden indelad i distrikt, och kostnaden beräknas särskilt för
vart och ett sådant. Flottningen i de övre distrikten ställer sig relativt dyrare
än i de nedre.
Om betydelsen av Sveriges flottledsnät kan man erhålla en ganska god
uppfattning, då man vet, att flottledernas sammanlagda längd beräknats
uppgå till omkring 26 000 kilometer. Härav komma på de allmänna
flottlederna vid pass 20 000 kilometer och på enskilda flottleder omkring
6 000 kilometer. För norra Sverige hava flottlederna största betydelsen.
Ensamt i Norrland finnas flottleder till en längd av mera än 20 000
kilometer och i Dalarne omkring 3 000 kilometer.
De kostnader, som flottledernas inrättande medfört alltifrån mitten av
1800-talet, hava uppskattats till omkring 150 miljoner kronor. I denna
summa ingå ej de årliga drifts- och ^underhållskostnaderna, vilka
uttaxeras på flottgodset och beräknas uppgå till över 7-5 miljoner kronor för år.
Såsom transportsätt intager flottningen genom sin prisbillighet ett
mycket framstående rum. Visserligen växla flottningskostnaderna i
ganska hög grad för skilda flottleder och under olika förhållanden i
övrigt, såsom vattentillgången, det flottade virkets mängd o. s. v. Men
för de större flottlederna beräknas kostnaderna variera mellan 3 och 14
öre per nymil för en kubikmeter virke fast mått. För smärre flottleder
kunna motsvarande kostnader vara betydligt större. De för större
flottleder angivna kostnaderna äro avsevärt lägre än fraktkostnaderna för
transport av runt virke å järnväg. Vid befraktning av hel järnvägsvagn
utgör nämligen fraktkostnaderna för en kubikmeter virke per nymil:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
