- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Andra delen /
206

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jakt och fiske - 1. Jakt och jaktlagstiftning. Av A. Wahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v.

JAKT OCH FISKE.

1. JAKT OCH JAKTLAGSTIFTNING.

I äldsta tid var jakten jämte fisket nordbons förnämsta näringsgren.
Sedan boskapsskötseln vunnit insteg och jorden börjat brukas till torftig
äring, blev jakten ej längre en nödvändighet för livets uppehälle men
övades dock flitigt, dels såsom värdefull binäring, dels för att skydda
boskapshjordarna från rovdjur, och skattades därjämte högt såsom
manlig idrott.

Det rikligt förekommande villebrådet ansågs under denna tid såsom »ingens
tillhörighet», och jakten efter detsamma kunde fritt bedrivas överallt. Med den
småningom fortskridande kulturen och den därmed sammanhängande
minskningen av villebrådet började lagstiftningen göra inskränkningar i var mans
fria jaktutövning och tillerkände ägaren av jord ensam dispositionsrätt till
jakten å densamma, utom vad beträffar de större rovdjuren, som fortfarande
fingo av vem som helst överallt förföljas och dödas. Efter hand gjorde sig
emellertid den uppfattningen gällande, att jakträtten även å enskild mark
tillkomme vissa privilegierade, och med utfärdande av K. stadgan den 29
augusti 1664 förlorade de jordägande bönderna nästan helt och hållet rätten
att döda eller fånga villebråd, som ej räknades såsom rovdjur. Eörst genom
K. förordningen den 21 februari 1789, närmare bekräftad genom K. stadgan
den 13 april 1808, stadfästes ånyo jordägarens rätt till förfogande över
jakten å egen grund.

Nu gällande jaktlag, utfärdad den 8 november 1912, erkänner även
såsom huvudprincip, att jakträtten följer med äganderätten till jorden.
Men om jorden åt någon upplåtes till brukande, tillfaller jakträtten
brukaren, därest ej annorlunda är avtalat. Utan särskilt avtal får således
ingen jaga å av annan brukat markområde. Undantag härifrån utgör dock
jakt å de större rovdjuren varg och järv, som få jagas varhelst de
förekomma. Sälhund, som tillfälligtvis anträffas vid havskusterna, må likaledes,
även om den befinner sig inom annans jaktområde, dödas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free