Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 1. Gruvbrytning. Av Walfrid Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVOR MED ANDRA MALMER ÄN JÄRNMALM.
239
Bland övriga exportfält må nämnas Blötberget sedan 1901, Idkerberg sedan
1902, Lekomberg sedan 1902, Carlvagnsgruvorna i Norberg sedan slutet av
1900-talet samt Stråssa sedan 1909.
Sveriges totala järnmalmsexport t. o. m. 1913 liar utgjort omkring 58 milj. ton.
En specialundersökning beträffande exporten t. o. m. 1910 visar följande siffror:
Mindre fosforhaltig järnmalm.......... 1705 000 ton
Mera » » från mell. Sverige . 11315 404 >
» > » > Norrbotten c:a . 27 623 400 >
Summa 40643804 ton
Malmexporten från de lappländska malmfälten ävensom från Grängesbergs
exportfält har genom åren 1907, 1908 och 1913 gjorda överenskommelser mellan
Svenska staten och de bolag, som äga dessa fält (Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund)
blivit begränsad för tiden 1908—32 till
för Kirunavara............... 103100 000 ton
» Gällivare................ 30 650 000 »
> Grängesberg............... 13 250 000 »
Summa 147 000 000 ton
oberäknat den malm, som genom anrikning utvinnes ur den s. k. varpmalmen,
varmed förstås det malmhaltiga berg, som faller vid brytningen av malmen eller
måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattigt för att kunna
med fördel i oberett skick exporteras. I samband med dessa överenskommelser
inträdde Staten som delägare med hälften i Kiirunavaara-Luossavaara aktiebolag och
blev ägare till dels Luossavara, Mertainens, Ekströmsbergs m. fi. och dels
Svap-pavara och Leveäniemi m. fi. stora järnmalmsfyndigheter i Norrbottens län, dock
med villkor, att från dessa fält export av malm icke finge ske före 1932.
Staten erhåller härför en efter växlande grunder utgående royalty pr bruten
malmkvantitet och äger att 1932, efter skedd värdering, inlösa bolagens samtliga aktier.
Gravör med andra malmer än järnmalm.
Sverige är relativt fattigt på andra malmer än järnmalm.
Sammanlagda produktionen av sådana malmer översteg icke under något år av
det senaste kvartsseklet 121 000 ton. År 1914 producerades: 639 ton
guldmalm, 3 100 ton silver- och blymalm, 42 279 ton zinkmalm, 8 839
ton kopparmalm, 3 643 ton manganmalm, 33 313 ton svavelkis, 156 ton
nickelmalm och 7 ton molybdenmalm. Sammanlagda värdet av nämnda
produktion uppgick till c:a 3-4 miljoner kronor.
Den största och viktigaste zinkmalmsförekomsten är den vid Åmmeberg med
en längd av c:a 5 km och en mäktighet, som stundom uppgår till 12 m.
Andra zinkförekomster äro de vid Kaveltorp, Saxberget, Stollberg och Sala. Vid
samtliga dessa förekomster utgöres malmmineralet av zinkblände, ofta blandat
med blyglans och kopparkis, och det är från dessa gruvor de ovan angivna
blymalmskvantiteterna erhållits.
Kopparmalm brytes f. n. endast i Falu gruva, där emellertid
kopparmalms-brytningen numera är vida underordnad svavelkisbrytningen. I denna gruva
erhålles även något guld, som huvudsakligen förekommer gediget tillsammans
med selenobismut.it. Förutom i Falun har kopparmalm brutits i Bersbo gruvor
vid Åtvidaberg och vid Nautanen i Lappland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
