Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 1. Gruvbrytning. Av Walfrid Petersson - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNTILLVERKNING.
249
men erhållits, ett visst utmål om högst 200 meters längd och bredd anvisas.
Inom detta område har gruvägaren .uteslutande rätt att bedriva gruvarbete såväl
ovan som under jord. Utmålens gränser på djupet skola räknas lodräta.
Inom varje inmutat område eller utmål skall årligen verkställas ett visst
gruv-eller gruvbyggnadsarbete. Försummas detta, vare gruvanläggningen sönad och
den på mutsedeln grundade rätten förverkad.
Inom Norrbottens län äro vissa områden vid och omkring de stora
järnmalmsfälten avskilda såsom »Statsgruvefält>, inom vilka inmutning är förbjuden.
Kolgruvor. Stenkolsfyndigheter få icke inmutas. Rättighet att uppsöka och
bearbeta sådana fyndigheter är enligt lag av d. 28 maj 1886 beroende på
särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av K. Maj:t. Koncessionen må
icke omfatta större område än ett tusen sex hundra hektar.
Koncessionsinnehavaren är skyldig att varje år betala en viss avgift till jordägaren och skall
dessutom årligen fullgöra en i koncessionen bestämd arbetsskyldighet.
2. JÄRNTILLVERKNING.
Sedan århundraden .tillbaka har järnhanteringen varit en av vårt lands
viktigaste näringsgrenar och det svenska järnet känt för sina överlägsna
egenskaper.
Det är egentligen tvenne omständigheter, som bidragit härtill: riklig
tillgång på goda, oartfria malmer samt användning av träkol vid tackjärnets
framställning.
Så länge man även i andra länder uteslutande använde träkol vid
tackjärnets tillverkning, var Sveriges andel i produktionen jämväl kvantitativt
mycket betydande.
Emellertid började man redan omkring år 1730 att i England använda
koks i masugnarna, och år 1785 uppfanns en ny process (puddling) för
tackjärnets färskning, vid vilken process även stenkol kunde begagnas.
Genom dessa ändrade förhållanden har Sverige, som äger föga fossilt
bränsle, tvingats att intaga en, med hänsyn till den tillverkade kvantiteten,
alltmera blygsam plats bland de järnproducerande länderna, varemot det
ifråga om järnets kvalitet alltjämt står i spetsen; och man kan antaga, att
det i överskådlig tid även skall veta att behålla denna framskjutna ställning.
I mitten av 1700-talet torde Sverige ha tillverkat mera tackjärn än något
annat land, och ännu vid nittonde seklets början synes Sverige hava
frambragt nära 10 % av allt det tackjärn, som då tillverkades. Sedan dess har
ställningen betydligt förändrats, såsom vi skola finna i det följande.
Av Tab. 48 finner man bl. a., att förhållandetalet mellan producerad
malm och tillverkat tackjärn för perioden 1866—70 utgjorde 2-07 mot 10-30
för år 1914, vilket på sitt sätt är ett uttryck för den växande exporten av
järnmalm.
En hel del röster ha under årens lopp höjt sig mot den numera betydliga
exporten av järnmalm från vårt land, då de däri velat se en fara för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
