Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
VI. BERGSHANTERING}.
Vid smidet användes med kall bläster tillverkat tackjärn, som gjutes i sand
i c:a 5 meter långa »gösar» med halvrund sektion och vägande 800—1 000 kg.
Vid denna process minskas järnets fosfor- och svavelhalter i
anmärkningsvärd grad.
Wallonjärnet användes uteslutande till beredning av brännstål, som sedan
nedsmältes i deglar (degelstål).
Lancashirehärd.
Bränsleåtgången utgör omkring 150 hl träkol pr ton stångjärn. Pr
smälthärd tillverkas c:a 1’5 ton stångjärn i dygnet, därvid avbränningen från
tackjärn uppgår till ungefär 25 %. Järnet blir följaktligen mycket dyrt i tillverkning.
Lancashire-smide. På 1820-talet gjordes i England en högst väsentlig
förbättring i smideshärdarnas konstruktion. I stället för den förut brukliga öppna
härden omgavs själva smältrummet med tackjärnshällar och försågs med ett valv
av tegel, så att härden blev sluten, med arbetsöppning blott på en sida.
Härdbottnen hölls avkyld medelst en under densamma placerad låda med vatten, och
slutligen anbragtes omedelbart bakom härden ett förvärmningsrum för tackjärnet,
som här upphettades till rödvärme medelst de från härden bortgående
förbränningsgaserna, innan det nedmakades i härden för att smältas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
