Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 3. Tillverkning av övriga metaller. Av J. G. Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
VI. BERGSHANTERING}.
s. k. tomsyra, dels svavelsyra från svavelsyrefabriken. Ur lösningen utfälles därefter
först silvret såsom jodsilver och därefter kopparn med järn såsom s. k.
cementkoppar. Denna, som håller 70—80 % koppar, överföres genom raffinering i
regenerativ flamugn uti raffinadkoppar. Den vid Sulitälma kopparverk framställda
råkopparn (bessemerkoppar) raffineras också här.
De extraherade bränderna, vilka innehålla c:a 61 % järn, 0-oe % koppar, 0"i5
% svavel samt obetydligt med fosfor, utgöra en mycket värdefull
järnmalm, sedan större delen av svavlet blivit avlägsnat. För detta ändamål
briketteras bränderna och rostas vid c:a 1 450° C uti av Ramén omändrade Gröndals
kanalugnar, varvid svavelhalten nedbringas till c:a 0’04
Verkets produktion för år 1914 uppgick till: 3 318 ton raffinadkoppar,
erhållen av cement- och råkoppar från platsen, och 1 374 ton raffinadkoppar,
erhållen av råkoppar från Sulitälma, samt 63 964 ton briketter, tillsammans
representerande ett produktionsvärde av c:a 6 miljoner kronor. Arbetarantalet
uppgår till ungefär 350.
Oaktat Sveriges kopparproduktion ökats betydligt de senare åren, förmår den
likväl icke på långt när att täcka behovet såsom närmare framgår av Tab. 66.
Den importerade såväl som den inom landet producerade kopparn användes dels
av de mekaniska verkstäderna, dels för tillverkning av mässing vid Skultuna,
Västerås och Gusum, dels till plåt, tråd och rör vid Skultuna, Västerås,
Finspång och Granefors. Slutligen användes en del av kopparslagare för
tillverkning av kokkärl m. m.
Silver och bly. Produktionen av dessa metaller är numera relativt mycket
obetydlig. Sedan år 1910 uppgår årsproduktionen till c:a 1 000 kg silver och
c:a 1 000 ton bly. Blytillverkningen har aldrig i vårt land spelat någon roll
och blyet har merendels erhållits såsom biprodukt vid silvertillverkningen. Denna
senare har däremot i forna tider — under 1400-, 1500- och 1600-talen — varit
av stor betydelse för landets ekonomi.
Silver produceras numera endast vid Sala silververk samt i mycket obetydlig
mängd såsom biprodukt vid kopparverken i Hälsingborg och Falun. Bly erhålles
dels vid Sala, dels vid Trollhättans zinkverk såsom biprodukt vid smältning av
blyhaltig zinkmalm. Tvenne mindre blyverk — vid Kallmora och Kaveltorp —
hava varit nedlagda sedan början av 1900-talet.
Sala silververk. På 1300- och 1400-talen erhölls landets behov av silver från
östra och Västra Silvbergets gmvor, men på 1500-talet övertogs denna roll av
Sala silvergruva, vilken sedan dess varit den enda silvergruvan av betydelse
inom landet. Dess historia går tillbaka till slutet av 1400-talet, men med säkerhet
kan ej avgöras, om redan före denna tid brytning av malm därstädes ägt rum.
Staten har under flera århundraden understött verket med privilegier, bestående
i förläningar av jord och skogar samt i rättighet att erhålla trä och träkol från
angränsande socknar. Å andra sidan hade Staten rätt att anordna och leda driften
samt förbehöll sig s. k. avrad, utgörande 10 ’/. av det tillverkade silvret. Detta
förhållande fortsatte till 1890, då gruvan och verket inköptes av ett enskilt bolag.
Silverproduktionen, som under Gustav Vasas tid, varunder den nådde sitt
maximum, uppgick till c:a 3 000 kg pr år, har sedan dess i stort sett varit stadd
i kontinuerligt avtagande. Denna nedgång har berott på malmens avtagande,
och sedan bortåt ett 10-tal år tillbaka brytes överhuvud icke någon bly- eller
silvermalm uti gruvan. Den malm, som för närvarande bearbetas, erhålles dels
från de gamla varpen, dels från andra gruvor inom landet. Malmen smältes i
schaktugn på verkbly, varur silvret avskiljes medelst zink och sedan utfälles på
elektrolytisk väg.
Beträffande silverproduktionen äger Sverige uppgifter för längre tidsföljd än de
flesta andra länder, nämligen ända från år 1400 med undantag av tvenne kortare
perioder. Tillverkningen har uppgått till följande summor under de olika perioderna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
