- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Andra delen /
429

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 8. Kemisk-teknisk industri. Av Alf. Larson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EXPLOSIVA VAKOR.

429

sillen kokas med vatten, tills oljan avgår, varefter återstoden pressas och
torkas; det sålunda erhållna ämnet kallas fiskguano. Denna industri
förekommer endast i Göteborgs och Bohus län och sysselsatte år 1897 ej mindre
än 17 fabriker, vilkas tillverkning uppskattades till ett värde av 1 064 000
kronor, varav 778 000 kronor för guano. Under de senaste åren har dock
•denna verksamhet så gott som avstannat, till följd av att sillfisket blivit
mindre givande och bättre avsättning för sill vunnits genom ökade
kommunikationer. Sålunda hade tillverkningen av sillguano år 1913 ett
värde av blott 84 000 kr.

Åtskilliga städer, såsom Stockholm, Göteborg, Malmö m. fi., hava för
tillgodogörandet av avfall anlagt pudrettfabriker. Hela tillverkningen
vid dessa nådde dock år 1913 ej till högre värde än omkring 297 000 kr.

Explosiva varor.

Tillverkning av vanligt svartkrut var känd i Sverige redan i början
av 1400-talet. Svartkrutet framställes som bekant av träkol, svavel och
kalisalpeter. På kol och svavel (i form av svavelmetaller) finnes naturlig
tillgång i Sverige, ehuru tillverkning av svavel icke förekommer,
varemot tidigare, innan kalisalpeter, s. k. konversionssalpeter, tillverkades
genom omsättning av klorkalium och natronsalpeter, salpeter måste
framställas med konst genom utlakning av den under stallar och ladugårdar
befintliga, med pottaska blandade jorden. Även användes för
salpeteralstringen särskilda s. k. salpeterlador, vari blandningen av jord,
träaska och urin genom passande omskyffling gav ett större utbyte.

Under föregående århundraden ända från Gustav Vasas tid (1523—60), då
kruttillverkningen blev en statsangelägenhet, har Staten såsom ett slags
kronoskatt av nästan ali jord utkrävt salpeter, till en början i form av
dispositionsrätt över den under ladugårdarna befintliga salpeterjorden, som Statens
salpeter-sjudare ägde urkoka, sedan i form av salpeter in natura eller mot en viss
penningeersättning. För vården av salpeterärendena var riket under år 1815—
93 delat i salpetersjuderidistrikt, vart och ett med sin sjuderidirektör, i början
13 och sedan allt färre, så att 1883 blott ett distrikt, Västerbottens, återstod.
Högsta inseendet över salpetertillverkningen utövades under åren 1811—66
av kommittén för salpeterärendena samt därefter av Arméförvaltningens
artilleridepartement. År 1893 upphörde alldeles Statens befattning med salpetern,
och numera tillverkas sådan icke i landet, utan det ringa behovet därav införes
från utlandet, förnämligast Tyskland.

Under tiden har sprängämnestillverkningen kommit in på nya banor,
ty från 1864 dateras en ny epok i sprängämnestekniken, enär Alfred Nobel
■då anlade Vintervikens dynamitfabrik, den äldsta i världen i sitt slag.
Den verksamma beståndsdelen i dynamit är nitroglycerin, ocli detta
är vida billigare och kraftigare än det vanliga krutet. Genom
nitro-glycerins uppblandning med infusoriejord får man ett fast sprängämne,
som är mindre farligt att handhava, nämligen dynamit. Man kan också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/2/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free