- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Andra delen /
455

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 9. Elektrisk industri - Elektrokemisk industri. Av W. Palmær

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTROKEMISK INDUSTRI.

455

Alkali och klorkalk. Elektrokemiska aktiebolaget använder i sin fabrik
vid Bengtsfors i Dalsland 400 elektriska hkr huvudsakligen för elektrolys av
alkalikloridlösningar med kvicksilver som katod. Härvid erhålles en lösning av
kaliumhydrat (kaustikt kali) eller natriumhydrat (kaustikt natron), som genom
indunstning överföras till fast kaliumhydrat, resp. natriumhydrat, samt klorgas,
vilken genom inverkan på släckt kalk överföres i klorkalk. Av dessa produkter
kunna med ovannämnda kraftbelopp pr år erhållas 900 ton 35 % klorkalk (à
normalt 95 kr. pr ton motsvarande 85 500 kr.), 250 ton kaliumhydrat (à normalt
400 kr. pr ton motsvarande 100 000 kr.) samt 250 ton natriumhydrat (värde
normalt c:a 50 000 kr.). Sammanlagda värdet av produkterna blir enligt detta
235 500 kr. pr år. Denna siffra är emellertid för låg, emedan alkalihydraten
säljes som ren produkt. För närvarande äro dessutom prisen flerfaldigt högre.

Den elektrolytiska framställningen av kaustikt alkali (kali eller natron) och
klorkalk, som i andra länder, såsom Tyskland och Frankrike, även under
ogynnsammare förhållanden (dyrare kraft) nästan undanträngt de äldre rent kemiska
metoderna, torde i vårt land hava utsikter till utveckling i långt större skala än
hittills varit fallet. Industrien har emellertid som sagt ännu icke vidare utvecklat sig
inom landet, men torde härutinnan en ändring vara att emotse, isynnerhet sedan man
börjat inse fördelen av att kombinera denna tillverkning med
cellulosaframställningen. Samtidigt som alkali för träets kokning (enligt sodametoden) erhåller
man nämligen för cellulosans blekning erforderlig klorkalk; för sådant ändamål
elektrolyseras koksaltlösning i stor utsträckning i Amerika. Vid St järnsfors i
Värmland har ock numera en ny anläggning igångsatts av St järns aktiebolag,
ett dotterbolag till Uddeholms- aktiebolag.

Blekvätska (natriumhypoklorit). En annan form av koksaltelektrolys
förekommer dock i kombination med cellulosaindustrien i vårt land, nämligen
framställning av enbart blekmedel utan tillgodogörande av alkalit. Om man vid
elektrolys av koksaltlösning icke genom ett diafragma skiljer det vid den negativa
elektroden bildade kaustika natronet från den vid den positiva elektroden
bildade klorgasen (vilken är ganska löslig i vatten) utan låter de först
uppkomna produkterna träffas, så uppstår i första hand, i synnerhet om
lösningen är kall och icke nämnvärt alkalisk, en lösning av natriumhypoklorit
(underklorsyrligt natron), vilket är ett verksamt blekmedel alldeles som den
därmed analogt sammansatta klorkalken.

För blekning av sulfatcellulosa framställes genom elektrolys i
Siemens-Schuc-kerts apparater sådan blekvätska vid Billingsfors i Dalsland av Billingfors
aktiebolag. Anläggningen förbrukar 400 elektriska hkr och den därigenom erhållna
kvantiteten blekvätska är tillräcklig för att bleka årsproduktionen av
sulfatcellulosa, vilken uppgår till 4 000 à 5 000 ton.

Klorat ocli perklor at. Ännu i en tredje riktning kan elektrolys av alkaliklorider
drivas. Natriumhypoklorit börjar nämligen, om dess koncentration i vätskan
uppnått en viss gräns, att omvandlas i den syrerikare föreningen natriumklorat under
samtidig återbildning av en del klorid och denna omvandling befrämjas av hög
temperatur, varjämte lösningen vanligen är något starkare alkalisk än vid
framställning av hypoklorit. Vid elektrolytisk framställning av klorat direkt ur
kloridlösning arbetar man därför vid hög temperatur och låter lösningen vara något
starkare alkalisk än vid framställning av hypoklorit. Det viktigaste kloratet är
kaliumklorat (klorsyrat kali), som kan framställas antingen genom elektrolys av
klorkaliumlösning eller ock genom elektrolys av koksaltslösning, som då övergår
i natriumklorat och försättes med klorkalium, varvid det relativt svårlösliga
ka-liumkloratet utfälles, under det att koksalt (natriumklorid) återbildas i lösningen.
Kaliumklorat användes huvudsakligen till tändsatser på säkerhetständstickor, men
även till fyrverkeripjäser och till medicinskt bruk.

Den elektrolytiska framställningen av kaliumklorat har visat sig så överlägsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/2/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free