Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Handel. [Av A. Berencreutz] - Handelspolitik. Av S. Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSPOLITIK.
507
helfabrikat voro blott mycket ofullständigt eller ej alis specificerade och fingo
■därför ej större skydd än de grövre artiklarna.
På basis av den nya taxan vidtogo så underhandlingar med Tyskland, varvid
en mängd ömsesidiga medgivanden gjordes, så många, att en närmare redogörelse
därför är omöjlig. Det må blott nämnas, att Sverige i stort sett lyckades bevara
■de fördelar, som år 1906 vunnits. Sverige å sin sida beviljade Tyskland nedsättning
på en stor mängd varor, främst läder- och textilvaror, och förband sig att ej
lägga exporttull på järnmalm. Då Sverige bibehöll systemet med enkeltariff,
ingingo de sänkta tullsatserna utan vidare i den nya taxan, som trädde i kraft
1 dec. 1911. Traktaten gäller, om ingen uppsägning sker, till år 1921; den
kan dock vilket år som helst efter 1917 bringas upphöra genom ett år i förväg
skedd uppsägning, och det är sannolikt, att dylik kommer att ske från Tysklands sida.
Hur tullarnas höjd växlat under de olika tulltaxorna låter sig ej direkt avgöra.
Man kan nämligen avläsa en tulls storlek blott om den uttryckes i procent av
den införda varans värde, men detta försvåras av att de flesta, i 1911 års
tulltaxa praktiskt taget alla tullar utgå ej efter värdet, utan efter kvantiteten. Man
kan emellertid på indirekt väg bilda sig en föreställning härom, nämligen om
man från den totala importen drar siffran för importerade råvaror, som ju ej
gärna under några förhållanden kunna tullbeläggas, samt sedan beräknar, hur stor
procent tullinkomsten utgör av den återstående importen. På denna väg får man
det resultatet, att tullarna på 1870-talet utgjorde c:a 13 % och på 1880-talet c:a
15 % av varornas värde. Häri ingå emellertid såväl skydds- som finanstullar.
Frånräknas de senare, så blir det genomsnittliga tullskyddet på 1880-talet 6 à 7 %
av värdet.
Yi komma så till det nya systemets genomförande åren 1888—92. Vilket
inflytande spannmålstullarnas införande haft framgår ej klart av dessa års siffror
för samtliga tullar; en stegring inträder visserligen 1888—91, men åren 1891
—92 stanna åter vid ungefär 15 %. Därefter vidtager emellertid en markerad
stegring med c:a 1 % om året t. o. m. 1896, då man kommit upp till 19 %.
Sedan håller sig siffran vid 19 à 20 % t. o. m. 1904. Tydligare framstår helt
naturligt förändringen, om man håller sig enbart vid skyddstullarna; dessa stego
nämligen från i genomsnitt 6 à 7 % till c:a 17 %.
Med år 1905 inträder emellertid en ej obetydlig sänkning; för de följande
åren växlar siffran för samtliga tullar mellan 17 och 18 %, för skyddstullarna
enbart mellan 15 och 16 %, vilket är liktydigt med, att tullarnas genomsnittliga
höjd sjunkit med över x/io, detta i trots av att några nämnvärda sänkningar ej
förekommit. Detta förhållande beror på den från 1890-talets slut fortgående
allmänna prisstegringen. Tullarna utgå nämligen, som redan nämnts, efter
kvantiteten, ej efter värdet. Då sålunda en bestämd tullsats är fastslagen för en viss
kvantitet, men denna kvantitet alltjämt stiger i pris, så kommer tullsatsen att
utgöra en allt mindre del av värdet; en prisstegringsperiod som den, i vilken
vi nu leva, bör sålunda medföra en oavbruten sänkning av tullskyddet. På
grund av ändringen i taxan, konjunkturväxlingar, otillfredsställande
värdeuppgifter i statistiken o. s. v. kommer visserligen denna tendens blott ofullkomligt
till uttryck i siffrorna, men vi se av ovanstående undersökning, att den dock
är fullt märkbar.
För år 1911 var den på nämnda sätt erhållna siffran 17 %. Emellertid bör
-den genomsnittliga tullhöjden beräknas något högre, då det även utanför
råvarornas grupp finnes en del varor, som såväl i vårt som andra protektionistiska
länder äro tullfria; frånräknas även dessa, få vi en siffra på 18 %. Den nya
tulltaxan av den 1 dec. 1911 har icke medfört någon ändring häri; den enligt
nämnda princip uträknade siffran för år 1913 slutar nämligen på 17 %. Vi
överensstämma i detta avseende mycket nära med Tyskland, där motsvarande
siffra i flera år varit 19 à 20 %, och med Norge, där den är omkring 19 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
