Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Samfärdsmedel - 3. Landsvägar. Av C. E. Gyllenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSVÄGAR.
595
medan om sommaren båtled föredrogs, »ty för de djupa vägarna och sumpiga
träsken är det svårt att komma fram till häst».
Tid efter annan vidtogos emellertid anordningar till vägarnas förbättrande.
Så förordnades 1664, att alla stråkvägar emellan städer, socknar och tingsställen
skulle förbättras, på somliga orter förändras, jämnas och göras rätare. I
samband härmed uppdelades vägarna i väglotter, som allmogen skulle »väl rödja och
underhålla», liksom ock förordnades om vägarnas mätning och milstolpars
uppsättande. Emellertid funnos ännu i senare hälften av 1700-talet ej många
kor-bara vägar utom de allmänna landsvägarna, och i det stora hela är det först
under 1800-talet, som Sveriges vägnät kommit i ett med dess nuvarande skick
jämförligt tillstånd. I Skåne gjorde sig landshövding S. G. von Troil i Malmö
(1851—74) ryktbar för sitt framgångsrika arbete för vägarnas förbättring.
Sedan 1840 har Staten i allt större omfattning lämnat understöd till
vägförbättringar. Nämnda år beviljades »till anläggning av nya eller
förbättring och omläggning av backiga och mindre goda vägar» 75 000 kr.,
varjämte orterna fingo både bidraga till anläggningskostnaden och åtaga
sig det framtida underhållet. Detta anslag har sedan oupphörligt ökats,
så att år 1916 utgår ett belopp av 2-5 miljoner kronor för ändamålet.
Med hjälp härav ha åren 1841—1914 anlagts eller förbättrats omkring
19 610 km landsväg. Byggandet av nya vägar har under senare tider
i främsta rummet fortgått i norra Sverige. Under åren 1841—1914 hava
för byggandet av nya och omläggandet av gamla landsvägar beviljats
statsbidrag om sammanlagt 37-90 miljoner kronor; hela den beräknade
kostnaden för dessa vägar har uppgått till 57-46 miljoner kronor. Av
statsbidraget hava cirka 4-7 miljoner fallit på vardera av Norrbottens och
Västerbottens län. Under de senaste åren har Norrlands andel
ytterligare ökats, så att för åren 1909—13 kommo på de fyra nordligaste
länen 2 950 000 kronor av i allt 7 200 000 kr. Som anslagen icke desto mindre
visa sig för små för där rådande stora behov av landsvägar, har från och
med år 1914 årligen beviljats ett särskilt statsanslag av 500 000 kronor
för byggande av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län, vilket anslag icke medräknats i ovan angivna summor. —
I flera län lämna även landstingen bidrag till nyanläggning och
förbättring av vägarna. (Jfr Tab. 136.)
Vidare har Staten bidragit till anläggning av nya eller ombyggnad av
gamla landsvägsbroar, vilka icke ingå i vägföretag, och uppgår
sammanlagda statsbidraget för dessa arbeten under åren 1841—1914 till 5-91
miljoner kronor.
Flera av dessa landsvägsbroar bära goda vittnesbörd om nutida svensk
ingenjörskonst, och bör bland desamma i främsta rummet nämnas den
över Skurusundet i Stockholms skärgård nyligen uppförda bron av
armerad betong, som har en total längd av 282 meter och en fri höjd över
högvattenytan av icke mindre än cirka 30 meter.
Vägarna indelas enligt gamla lagbestämmelser i fyra slag: landsväg, som
skulle vara 6 meter bred, kyrkoväg och kvarn väg, som skulle ha 3*6 meters
bredd, samt markaväg. På 1700-talet skilde man även mellan dels tingsvägar
eller häradsvägar, som förbundo två härad och deras tingsställen, dels socken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
