Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Samfärdsmedel - 6. Telefonväsendet. Inl. av E. Halling - Statens telefonväsende. Av E. Halling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statens telefonväsende.
623
för undervisningsanstalten, civilingenjören G. Holmström, tillkommer äran av att
hava uppfunnit den första praktiska starkströmstelefonen för användning på långa
ledningar (samtal Stockholm—Paris kunna utan svårighet äga rum förmedelst
densamma). Patentet har för Sverige inköpts av Telegrafverket och ett ganska
stort antal apparater äro redan i bruk.
Växelbord och apparater levererades till verket under en lång följd av år i
början av rikstelefonens tillvaro från L. M. Ericssons världsbekanta fabrik i
Stockholm. Sedermera ha å Telegrafverkets egen verkstad allt mera tillverkats behövliga
apparater samt planlagts och utförts de flesta av såväl nyinredningar som av de
för stationernas underhåll och förbättring erforderliga arbetena. Då, såsom nämnts,
svenska Telegrafverket var bland de första förvaltningar, som insågo
nödvändigheten av och företogo ombyggnad av enkelledningarna till dubbelledningar, måste
de för växling av det nya ledningssystemet behövliga apparaterna uttänkas och
tillverkas inom landet. De å central- och växelstationer använda
växelbords-systemen äro därför ock i regel inhemska uppfinningar. Det i Stockholm och
Göteborg tillämpade fördelningssystemet, vilket även funnit användning i Hamburg
för en anläggning med 80 000 ledningar, har till upphovsman kontrollören i
Telegrafverket, A. Avén. Det å en del andra stationer, såsom Malmö,
Hälsingborg, Jönköping, Gävle, Norrköping och Örebro, införda centralbatterisy stern et
är en modifikation av det hos firman L. M. Ericsson uppfunna och tillverkade
världsberömda systemet. Väsentliga förbättringar i det gamla
lokalbatterisyste-met, som ännu användes vid mindre och medelstora stationer, hava utarbetats,
huvudsakligen av linjeingenjören A. H. Olsson, och kommit till utförande vid
bland andra Borås, Härnösands, Karlstads, Kristianstads, Västerås, Växjö och
Östersunds stationer. Automatiska växelstationer, ehuru av mindre omfattning,
enligt det av ingenjören vid Telegrafverkets verkstad, G. A. Betulander, uppfunna
systemet hava varit i bruk sedan 1903, och särdeles lovande experiment för större
stationer hava utförts av andra tjänstemän inom verket. En telefoncentral med
halvautomatiskt system (Western Electric) färdigbyggdes och togs i bruk under
början av år 1915 i Landskrona.
Huvudsakligen till följd av de väl genomtänkta och utförda växelsystemen, men
även genom ett systematiskt utväljande, inövande och övervakande av personalen,
har inom rikstelefonnätet expeditionssnabbheten nått en sådan nivå, att vad man
i många andra länder satt som ett önskemål, hos oss är ett fullbordat faktum.
Såsom ett exempel må anföras, att den genomsnittliga svarstiden (tiden som
förflyter mellan abonnentens påringning och telefonistens svar) vid de nyare
stationerna, såsom Malmö och Hälsingborg, utgör endast 2"5 sekunder eller mindre,
och detta med ett samtalsantal av i medeltal 230 pr telefonist och timma,
medeltalet räknat för hela dagen.
Till slut må nämnas några siffror rörande det ehonomisha resultatet
av rikstelefonens verksamhet. De medel, som erfordrats för fortsatt
utveckling av Statens telefonväsende, ha före år 1911 ställts till
Telegrafstyrelsens förfogande huvudsakligen i form av lån, för vilka Telegrafverket
betalat ränta och vilka skolat efter hand av verket amorteras, vanligen på
en tämligen kort tid (12 à 20 år). Från och med år 1911 ha emellertid
anslag beviljats för samma ändamål och utgöra dessa för vartdera av åren
1912, 1913 och 1914 4 milj. kr. (1913 och 1914 års anslag till en
mindre del avsett även för telegraf ändamål). För 1915 och 1916 uppgå
anslagen till resp. 4 650 000 och 5 800 000, inklusive mindre belopp för
utveckling av telegrafnätet. Det av dylika medel och Telegrafverkets
egna vinstmedel i rikstelefonnätet nedlagda kapitalet hade vid 1914 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
