Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bank-, kredit- och försäkringsanstalter - 1. Myntväsendet. Av K. A. Wallroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
XII. BASK-, KREDIT- OCH FORSA KRINGSANSTALTER.
För att kunna mottagas till myntning måste guldet i sin helhet hava högre
halt än 900 %„ guld, icke innehålla annan metall därjämte än koppar samt ej
vara sprödare, än att det genom s. k. smidbargöring i degel kan fås smidbart.
Är guldets värde minst Vä miljon kronor, är verket skyldigt att så fort ske
kan företaga utmyntning av detsamma; är värdet lägre, äger myntdirektören antingen
mottaga det till myntning, inlösa det kontant efter avdrag av myntningskostnaden
eller vägra att mottaga detsamma. Guldparti, vars värde icke uppgår till 500
kronor, mottages icke. Innehavare av guldparti äger även inlämna detta till
verket för Riksbankens räkning, då Verket därå utfärdar attest, som inlöses av
Riksbanken.
För myntning av 20-kronor betalas en myntningskostnad av % och för
myntning av 10-kronor 1/s % av det inlämnade guldpartiets värde samt därjämte
vissa avgifter för omsmältning och smidbargöring, då dylikt behöver förekomma.
För myntning av 5-kronor betalar Riksbanken V2 av partiets värde.
Guldmynten äro lagligt betalningsmedel för obegränsade belopp.
Skiljemynten äga denna betalningskraft endast i förhållande till Statens
kassor, ingen annan är skyldig att i en betalning mottaga högre belopp än 20
kronor i 2- och 1-kronestycken, 5 kronor i mindre silver skiljemynt och 1
krona i bronsskiljemynt.
20- och 10-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel till
Statens kassor, när de genom nötning förlorat mer än 2 % av sin
bruttovikt, men till alla andra, då de förlorat 0-5 % därav. 5-kronestycket har
förlorat denna egenskap till Statens kassor, när det är så nött, att ej med
säkerhet kan skönjas, huruvida det är präglat för Riket, men till alla andra,
då det förlorat 0-6 % av bruttovikten. Har guldmynt varit utsatt för
åverkan, har det förlorat sin egenskap av lagligt betalningsmedel till
vilken som helst.
Skiljemynten upphöra att vara lagligt betalningsmedel till Statens
kassor, då de äro så nötta, att ej med säkerhet kan avgöras, om de äro
präglade för Riket, men till alla andra, då prägeln blivit otydlig. Åverkade
skiljemynt hava förlorat sin egenskap av lagligt betalningsmedel, men
kunna efter myntdirektörens prövning för varje särskilt fall av Mynt- och
justeringsverket inlösas till prägelvärdet.
I Riksbankens samtliga kontor äger en var dels att få vilket som helst
med 10 kronor delbart belopp av skiljemynt växlat mot guldmynt eller
Riksbankens sedlar, dels ock att få vilket som helst belopp av sådant nött
mynt, som är lagligt betalningsmedel endast till Statens kassor, växlat
mot lika stora belopp gångbart mynt; och Riksbanken i sin ordning äger få
detta mynt inlöst av Mynt- och justeringsverket med guldmynt eller
Riksbankens sedlar.
Med avseende å skiljemyntens spridning äger var och en att mot
insändande till Mjmt- och justeringsverket av valuta få till postkontor eller
poststation av första klass portofritt översänt silverskiljemynt i vissa
begränsade, större belopp; i varje Riksbankens kontor äger dessutom var och
en att mot guldmynt eller Riksbankens sedlar tillväxla sig skiljemynt.
Mellan Sverige och Danmark avslöts den 27 maj 1873 en
myntkonvention, vilken jSTorge biträdde den 16 oktober 1875. Enligt denna kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
