Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bank-, kredit- och försäkringsanstalter - 2. Bankväsendet. Av I. Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telegrAfVÄSENDET.
637
melserna rörande sedelutgivningsrätten undergingo förändringar genom
K. förordningar av 1864 och 1874.
Enligt förordningen av 1874 skulle minst 60 % av banks grundfond placeras
i inteckningar och lätt realisabla, räntebärande obligationer, och dessa s. k.
grundfondshypotek skulle nedsättas i allmänt förvar, varefter banken fick
utgiva sedlar till ett belopp, motsvarande a) grundfonden ocli reservfonden, i
den mån dessa voro placerade i grundfondshypotek, som nedsatts i allmänt
förvar, b) så stor del av bankens fordringar hos allmänheten, som motsvarade
halva grundfonden, under villkor, att banken vid huvudkontoret innehade
gångbart guldmynt till ett belopp av 10 % av grundfonden, c) bankens övriga
förråd av myntat eller omyntat guld vid huvudkontoret. — Minsta sedelvalören
var 5 kronor (1879 höjd till 10 kronor).
Förordningen av 1874 upphörde att vara gällande vid utgången av år
1903, då den ersattes av 1903 års lag angående solidariska bankbolag,
samtidigt med att de enskilda bankerna förlorade sin sedelutgivningsrätt.
Lagen av 1903 ersattes i sin ordning av 1911 års lag angående
bankrörelse.
Upphörandet av de enskilda bankernas sedelutgivning berodde ej på
missnöje med bankernas skötsel. Av de 30 enskilda banker, som existerat,
(dock aldrig mer än 28 på en gång, nu återstå 14) har endast en blivit
insolvent, och ej ens i detta fall behövde göras bruk av den solidariska
ansvarigheten. De enskilda bankernas sedlar hava sålunda aldrig varit
oinlösliga. •
Aktiebankers uppkomst. Genom aktiebolagslagen av 1848 lades
grunden för inrättande av banker med begränsad ansvarighet för delägarna
men utan sedelutgivningsrätt. Den första aktiebanken tillkom 1863. Först
1886 blevo aktiebankerna underkastade särskild lagstiftning, varigenom
deras rörelse begränsades i likhet med vad, som gällde för de enskilda
bankerna. 1886 års lag ersattes av 1903 års lag angående bankaktiebolag,
vilken lag i sin ordning upphävdes av 1911 års lag angående bankrörelse.
Sammanlagt hava inrättats 99 aktiebanker, av vilka 62 fortfarande äga
bestånd.
Bankreformen av 1897. Ehuru man erkände de fördelar, som de
enskilda bankerna på grund av sin sedelutgivningsrätt kunnat bereda
landets näringar, dels genom sin kreditgivning, dels genom ett utbrett nät
av avdelningskontor på även mycket små platser, varigenom dessutom
uppsamlande och fruktbargörande av allmänhetens besparingar i hög
grad underlättades, så började dock mot slutet av 1800-talet allmänt
anses på tiden att skaffa landet en verklig centralbank och hos densamma
monopolisera sedelutgivningen. Att Riksbanken borde bli den bank, som
skulle utöva monopolet var man ense om, men ej om den organisation,
som vore den lämpligaste, för att banken skulle på bästa sätt kunna fylla
sin uppgift. Tvenne kommittéer (1881—83 och 1889—90) framlade
förslag, men först vid Riksdagen 1897 blev reformen genomförd. Enligt då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
