Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bank-, kredit- och försäkringsanstalter - 4. Sparbanker och sparkassor. Av [I. Flodström] Alfhild Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
XII. BANK-, KREDIT- OCH EÖRSÄKRINGSAXSTALTER.
lägre än sparbankernas genomsnittsränta (4’69 % år 1914) och betydligt lägre än
den ränta, som de mindre sparbankerna i allmänhet gottgöra sina insättare —
en nödvändig följd av de för förvaltningen av Postsparbankens medel givna
strängare bestämmelser, vilka till en början ej tilläto andra placeringar än i
Statens och Allmänna hypoteksbankens obligationer. Ar 1887 tilläts placering
jämväl i skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommuner; och under
år 1902 erhöll Postsparbanken rättighet att utlåna högst V4 av sitt kapital mot
skuldebrev med säkerhet av inteckning i fast egendom. Yad beträffar
förvaltningskostnaderna, uppgingo dessa år 1914 till 0’7i % av motboksbehållningen och
voro sålunda av betydligt större relativ storlek än i de enskilda sparbankerna
(0’44 °/„, se ovan). Därvid bör dock ihågkommas, att det innestående
medelbeloppet pr motbok i Postsparbanken var endast 7 7 "66 kr., i de nämnda
sparbankerna däremot 562 kr.; om man räknar kostnaderna i förhållande till resp. års
omsättningssummor, utgöra de för Postsparbanken l’io % men för sparbankerna I"i4 %.
Med sparbankerna likartat syfte hade förr de s. k. folkbankerna.
Genom banklagen av år 1903 berövades de rättigheten att bära detta namn
(beteckningen bank tillkommer efter 1903 endast de penninginrättningar,
för vilka K. Maj:t fastställt reglementet). De forna folkbankerna ha i
följd härav antagit nya namn, såsom kreditbolag, folkkassa, sparkassa
o. dyl. Sparkasserörelsen är endast en del av deras affärsverksamhet;
utom denna rörelse driva de även växeldiskontering. De äga icke
sparbankernas karaktär av rent allmännyttiga inrättningar, utan äro verkliga
affärsföretag i mindre skala, lämnande vinstutdelning och huvudsakligen
avseende sina delägares nytta. Gällande författning rörande tillsyn för
dessa penninginrättningar är av den 18 sept. 1903.
År 1914 funnos 25 sådana penninginrättningar, alla på landsbygden,
antalet insättare å sparkasseräkning var 22 113 och deras sammanlagda
behållning vid årets slut 9 878 000 kr. Medelvärdet av en behållning
utgjorde 447 kr., d. v. s. 115 kr. lägre än värdet av en sparbanksbok.
I mitten av 1890-talet fingo sparbankerna en konkurrent i
aktie-bankernas sparkasserörelse. Denna började redan 1877, men utvecklingen
fortgick endast långsamt ända till 1896; i slutet av detta år uppgingo
insättningarna — de f. d. folkbankernas sparkasserörelse ej medräknad
— till endast 9-1 milj. kr. 1897, då de solidariska bankerna började
bereda sig på den privata sedelutgivningens indragning, öppnade även
några av dem sparkasseräkning, så att antalet banker med denna räkning
under detta år steg från 9 till 20 och insättningarna å sparkasseräkning
från omkring 211/2 milj. kr. till omkring 34 milj. kr. 9 år därefter vid
slutet av 1908, då bankernas antal vuxit till 84, fanns sparkasseräkning
hos dem alla, insättningarna hade stigit till 251 milj. kr. och räkningarnas
antal till över 681 000. Utvecklingen framgår för övrigt av följande
siffror:
I medeltal under
åren
Antal
räkningshavare
Innestående kapital
kr.
Medelbelopp pr
räkuingshavare
kr.
1900 ..............188 226 90 680166 495
1905 ..............407 493 184 090100 452
1906 ..............476 175 203 456 900 427
1907 ..............560 756 230 735 000 411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
