Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
sinne för den historiska forskningens subtiliteter, därför strängt
afvisande mot särskildt de polska skribenter, som tycktes vilja draga
i tvifvel en gång fastslagna sanningar (jfr Istorija smutnago vremeni
III, 269—278). Hans skildring, som formelt stundom har för mycken
likhet med den stereotypa kanslistilen, är bredare än Karamzins och
trots allt på några punkter fördjupad, men den lider af metodiska
fel, såsom en stor ofullkomlighet i fråga om källcitering; värdefulla
äro de som bilagor aftryckta aktstyckena, af hvilka några direkt
angå Sverge. Sedan Archeografiska kommissionens publikationer
gjort ett nytt, rikt källmaterial tillgängligt, fingo tidens händelser
en mångsidigare belysning i Kostomarovs vidlyftiga skildring
(Smut-noje vremja Moskovskago gosudarstva, 1866), gifven med hans
vanliga stilistiska konst och rika historiska fantasi, sällan trängande på
djupet, i detaljer stundom förhastad, men som helhet i sitt slag ett
mästerverk. I kännedom om litteraturen, äfven dess mer efemära
alster, öfverträffar han sina föregångare, och ur polska arkiv har
han framdragit nytt material af stort intresse.1 Motsvarande det af
S. M. Solovievs stora arbete {Istorija Rossii VIII, 1858) utmärker
sig för vederhäftighet och en viss sträfvan efter pragmatism i
framställningen, men han har icke uppspårat några nya källor och brister
stundom i kritik. — Forskningen har, sedan alla dessa stora
sammanfattande arbeten framlagts, i vislig själfbesinning småningom
återgått till den mödosamma analysen, med dess kritiska sofring
af det samlade materialet. Platonov har sålunda {Drevne-russkija
povesti i skazanija o smut ti om vremeni XVII v., kak istoritjeskij
istotj-nik, 1887—1888) lagt grunden till en verkligt vetenskaplig kritik
af* den ryska krönike- och memoarlitteraturen, som länge varit
föremål för en viss naiv tilltro. I ett senare arbete (Otjerki po istorit
smuty v Afoskovskom gosudarstve XVI—XVII vv., 1899) har han
på allvar upptagit frågan om de sociala förutsättningarna för
pretendenternas framträdande, om de stridande politiska partiernas
verkliga program och hemliga drifljädrar, om det verkligt historiskt
betydelsefulla i händelsernas sällsamma virrvarr. Han har
tvifvelsutan på några punkter kommit till beståndande resultat, på andra
åtminstone fördjupat problemen; men det måste därvid dock
framhållas, att han med uppenbar ensidighet förbisett de inflytelser från
polsk och svensk sida, som under denna period gjorde sig så starkt
gällande, i det han velat förklara alla företeelser nästan uteslutande
ur ryska förutsättningar.2 Att jag oafsedt detta för mitt arbete haft
1 Kostomarov offentliggjorde senare en uppsats angående
omstört-ningsperiodens personligheter (Litjnosti smutnago vremeni, 1871), i hvilken
han bland annat skarpt reagerade mot den okritiska beundran, som kommit
Skopin-Sjujskij och Pozjarskij till del. Traditionen togs i försvar af Pogodin
(dennes artiklar äro omtryckta i Borba ne na zjivot a na smert s novymi
istoritjeskimi eresiami, 1874); denna polemik är delvis af rätt stort intresse,
men rör sig med ett mycket begränsadt material.
2 Stjepkin (Arch. f. slav. Phil. XXII, 422) har i viss mån blick för
denna ensidighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
