Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX
- -det största gagn af hans undersökningar, torde nogsamt kunna skönjas
af min framställning. — I viss motsats till Platonov och dennes
lärofader Bestuzjev-Rjumin, hvilken själf skrifvit en klar och koncis
öfversikt öfver tidens historia,1 träder medvetet Ilovajskij (Istorija
Rossii IVi if 1894), som synes mer lita till den småningom
förvärfvade historiska intuitionen än till den stränga och samvetsgranna
kritikens metoder. Trots vidsträckt beläsenhet och en viss historisk
takt har han icke alltid förmått skänka sin framställning
vederhäftighetens prägel, och hans nationelt-konservativa läggning har stundom
gifvit hans synpunkter en viss inskränkthet, som dock icke synes
mig mer stötande än hos Platonov. I den ryske jesuiten Pierlings
arbeten, som röra sig på ett mer begränsadt område, framträder i
stället den konfessionella partiskheten, visserligen elegant bemantlad
och förenad med både lärdom och historisk konst; de äga framför
allt stort värde genom det nya material, som framdragits ur
italienska arkiv (se nedan). Fri från dylika förryckande synpunkter är
i det närmaste den gallicerade polacken Waliszewskis arbete öfver
samma period {La crise révolutionnaire, 1906), i hvilket hans
vanliga beläsenhet och mognade historiska omdöme förenats med en
annars icke alltid iakttagen samvetsgrann grundlighet; man märker
knappast, att Marynas romantiska öden lockat de ryska
kejsarinnornas biograf mer än de kärfva samhällsproblemens utredning.
Den polska litteraturen efter Kobierzycki har icke att
uppvisa en historisk alstring rörande Sigismund III:s tid och särskildt de
ryska förvecklingarna, hvilken skulle kunna mäta sig med den ryska.
I i8oo:talets böljan ägnade Niemcewicz åt Sigismunds regering en
sammanfattande skildring, som dock i fråga om hans ryska politik
nästan intet meddelar utöfver Kobierzycki (Dzieje panowania
Zyg-munta IL/, 1829). Knappast mer är att hämta i den biografi, som
Naruszewicz författade öfver Chodkiewicz (Historya Jana Kar ala
Chodkiewicza, 1781); på viktiga punkter möter man stundom endast
en hänvisning till Kobierzycki eller Widekindi. Först på senaste
tid har Hirschberg i två arbeten {Dymitr Samozwaniec, 1898;
Maryna Mniszchöwna, 1906) gifvit en skildring af de polska
invasionerna i Ryssland, därvid byggande icke blott på de af honom
publicerade memoarerna, utan också på en mängd nya aktstycken
från polska arkiv. Hans visserligen något osmälta framställning
har därigenom fatt stort värde, utan att dock någonsin samla sig
till en tillfredsställande helhetsbild af de ryska omhvälfningarna.
Forskningens intresse har med förkärlek vändt sig kring
gåtan om »den förste falske Dmitrijs» personlighet, och
därutinnan ha meningarna alltjämt skarpt brutit sig mot hvarandra.
Länge härskade oemotsagd i Rysslands historieskrifning den
officiella uppfattning, som ytterst härledde sig från tsarerna Boris’ och
Vasilijs kansliskrifvelser och patriarken Jovs herdabref. Enligt denna
version skulle pretendenten ha varit en från Tjudovoklostret i
Moskva förrymd, kättersk och lättsinnig munk, Grigorij (Grisjka) Ot-
1 Obzor sobytij ot smerti tsarja Ioanna Vasiljevitja do izbranija na
prestol M. F Romanova (i ZurnMNP CCLII: 1887).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
