Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
ven i Köpenhamn och Danzig stöd för sin egen uppfattning af
frågan. Enligt denna skulle pretendenten hvarken ha varit den
sannskyldige Dmitrij eller Grisjka Otrepiev, utan en tredje person, af
storrysk härkomst, tidvis uppträdande som Otrepievs dubbelgångare,
troligen på sidolinien stammande från det utslocknade härskarhuset,
i hvarje fall af förnämlig härkomst. De krafter, som framdragit
pretendenten för att störta tsar Boris finner Stjepkin mindre i de
oppositionella bojarkretsarna än i den inflytelserika skrifvarklassen
(djakerna) och inom munkhierarkin; på denna punkt har hans
undersökning det största intresse. — Sedan den traditionella
uppfattningen om pretendentens och Otrepievs identitet sålunda tycktes ha
blifvit utdömd af forskningen, som blott icke kunde ena sig om frågans
positiva lösning, framträddePierling(LaRussieetle Saint-SiègeX]l, 1901)
helt oväntadt som en troende anhängare af samma tradition. Hans
misstro till pretendenten har väckts redan af dennes första
uppgifter till Wisniowiecki; han påpekar öfverensstämmelser mellan dessa
och Otrepievs lefnadsöden, sådana de framställas i en viktig rysk
källa; han finner slutligen Leo Sapieha i en framställning till
konung Sigismund skildra pretendentens framträdande på alldeles
samma sätt som officiella ryska vittnesbörd. De svaga punkterna
i Pierlings argumentering framhöllos snart af Waliszewski (La crise
révolutionnaire 1906) hvilken i stället är afgjordt benägen att i
pretendenten se tsar Ivans år 1591 räddade sön.
För en pessimistisk betraktelse kan gåtan om »den förste falske
Dmitrij» sålunda tyckas vara lika fjärran från sin lösning som
tillförene; trots det flitigt samlade materialets upprepade genomforskande
synas dess uttolkare icke ha funnit någon väg, där de i samdräkt
skulle kunna nå målet. Men ännu äro de polska arkiven långt
ifrån utforskade; i Ryssland synes nytt material ha blifvit samladt
(af Sjeremetiev), ehuru ännu icke offentliggjordt; i det svenska
Riksarkivet finnas aktstycken, som icke torde sakna sin vikt för frågans
belysning. Bortser man från problemet om pretendentens
personlighet och tänker på förutsättningarna för hans framträdande och
de polsk-ryska förvecklingarnas yttre skiften, falla forskningens
framsteg dess klarare i ögonen.
Det begränsade ämne, som jag i föreliggande arbete
behandlar, har från rysk sida blifvit belyst i en uppsats af Forsten
(Poli-tika Sjvetsii v smutnoje vretnja, 1889), byggd uteslutande på en del
ur riksregistraturet hämtadt material. Den synes endast göra
anspråk på att meddela en för ryska forskare välkommen orientering
på detta område, och med det rikare källmaterial, som stått mig
till buds, har jag icke behöft söka anslutning till densamma.
I fråga om ämnets behandling i föreliggande arbete äro
ännu några erinringar att göra. Dess första afdelning innehåller
öfvervägande diplomatisk historia, ehuru denna snäfva term för den
behandlade epokens del har en helt annan innebörd än för senare
tider. Den senare afdelningen (från 1609) innehåller till en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
