Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
son en formlig instruktion såsom grundval för de
underhandlingar, som denne å sin faders vägnar skulle öppna med de till
Polen väntade ryska sändebuden. Konungen erinrade först, att
det varit ryssarna, som brutit den år 1557 slutna freden, hvilken
rätteligen ännu bort äga bestånd; han återfordrade därför de
från Karl Henriksson tagna fästningarna, Ivangorod, Koporje
och Jama och gjorde anspråk på krigskostnadsersättning;
därjämte förklarade han sig vänta att »som vänskapsgåfva» fa
mottaga Nöteborg, Gdov och Ladoga, liksom Magnus Eriksson en
gång erhållit de tre häradena i Karelen i sådan form.1 Dessa
anspråk kunde dock väsentligen afprutas, i första hand
penningersättningen, därnäst »vänskapsgåfvan» och de öfriga
fästningarna, utom Ivangorod, som åtminstone borde afstås mot
vederlag i penningar eller också nedrifvas. Till sist skulle den
kunglige fredsmedlaren fordra åtminstone landet mellan Nyen
och finska gränsen och därjämte kräfva den utländska handelns
förläggande till Reval och Viborg samt rätt för svenskarna att
bygga fartyg i den ryska Lappmarkens hamnar. I yttersta
nödfall skulle freden, dock ej för kortare tid än 20 år, få afslutas
på grundval af faktiskt innehafda territorier.2
Om konung Sigismund försökte att bringa sin faders
anspråk och erbjudanden på tal inför den ryska beskickning, som
till hösten 1592 besökte Varsjava, har detta säkerligen mött
hinder redan i de moskovitiska diplomaternas alltid ängsligt
begränsade instruktioner. I sitt svar till tsaren betonade Sigismund
i hvarje fall önskvärdheten af en snar uppgörelse mellan Sverge
och Ryssland,8 liksom han hos konung Johan hade sökt nytt
besked om dennes yttersta eftergifter äfven vid ett kort
stillestånd.4 Svenska fullmäktige hade emellertid samtidigt öppnat
underhandlingar med ryssarna i Teusina invid Ivangorod (hösten
1 Se Sverges Traktater I, 442.
2 Konung Johans »undervisning och rättelse» om de villkor, på hvilka
han gifvit Sigismund fullmakt att underhandla om fred med de, ryska
sändebuden, Stockholm 18 maj 1592. Kop. Muscov., Förhandl., Johan III:s och
Sigismunds tid. — Om »ryssens» eröfring af Ivangorod skrifver hertig Karl i ett
betänkande från denna tid, att ». .. näpligen någen frijdh eller wenskap emellen
Swerige och honom kan ware till förmode, meden han hafwer Iwangorodt inne
och så får kijke the Swenske i kökett, som han nu gör.» HSH XXXVIII, 96.
8 Vidare upplysning är icke att hämta hos Bantysj-Kamenskij, Perepiska,
32 f. om denna sak. De rysk-polska legationsakternas utgifvande (i Sborn
RIO) har tyvärr afbrutits med år 1570.
4 Hertig Karls cit. bref till riksrådet 3 okt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
