Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597) - Fredens afslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
öfverlämnande ännu hölls öppen, tycktes uppgörelsen nära sin
fullbordan. Men i sista stund började ryssarna åter att under
hotelser fordra Kexholms snara och obetingade öfverlämnande;
svenskarna satte hårdt mot hårdt,1 och fredskongressen blef
åter sprängd, i det att båda parterna lämnade förhandlingsorten.
I detta kritiska ögonblick ingrep emellertid Minckwitz, som med
åberopande af tvisteämnets obetydlighet och det stora
gemensamma intresset mot turkarna lyckades få förhandlingarna
återupptagna (24 mars 1595-) Ryssarna hade väl blifvit fogligare
till sitt uppträdande, men i sak gjorde de ingen eftergift;
kongressen blef för tredje gången sprängd, och Minckwitz måste
för andra gången medla (april 1595). Ryssarna hade denna
gång tydligen fatt nya instruktioner från Moskva, och sedan
förhandlingarna åter börjat (8 maj), medgåfvo de ändtligen, att
gränsregleringens fullbordande sattes som villkor för Kexholms
öfverlämnande.2 De sökte dock skaffa sig garantier, att
gränsregleringen skulle snabbt fullbordas, och ville omedelbart erfara
de svenska gränskommissariernas namn. Frågan om titlarna gaf
anledning till en sista kontrovers: ryssarna ville på inga villkor
tillåta, att Sigismund i traktaten nämndes med sin polska
kungatitel eller som Liflands herre; freden gällde nämligen icke Polen,
och tsaren hade vid det sista stilleståndet med detta rike
ingalunda eftergifvit sina anspråk på Lifland. Man kom öfverens
att kringgå denna tvistefråga genom att i traktaten icke
upptaga de båda potentaternas fullständiga titlar; ryssarna hade för
öfrigt intet att invända mot den svenska konungens titel af »de
Esters i Lifland hertig», liksom svenskarna denna gång intet
mot tsarens själfhärskartitel. Den 18 maj 1595 blef traktaten
ändtligen afsluten, beseglad och med korskyssning bekräftad.8
1 Nikl. Rask skrifver till Joh:s Tidichinni Bultius, Reval 6 apr. 1595
(orig. Bref t. Sigismunds sekr.): »Quid enim hoc esset aliud quam nos eorum
subiicere voluntati et sententiæ in dirigendis finibus, si illi prius eam arcem in
sua potestate haberent, quam finium reuisio fieret? Satis sæpe ab illis delusi
maiores nostri fuerunt, cum a superioribus Muscouiæ principibus in pacifica-
tionibus factis semper finium reuisio et directio promissa sit, nunquam præstita.»
s Medgifvandet gjordes gradvis; den 8 apr. skref Arv. Eriksson från Narva
till Gödik Finke, att ryssarna till den kejserlige legaten förklarat sig villiga att
låta gränsreglering för Österbotten och Lappmarken ske, innan Kexholm
öfverlämnades, men för den öfriga sträckan först efteråt. G. Finkes reg.
8 Kommissariernas bref till hertig Karl (nov. 1594—maj 1595) jämte
deras brefväxling med den kejserlige legaten och de ryska fullmäktige bland
MuscovFreden vid Teusina. En intressant kommentar till
underhandlingarna erbjuda sekreteraren Nikl. Rasks bref till Joh:s Tid. Bultius (Bref t.
Sigismunds sekr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
