Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597) - Gränsreglering för Viborgs län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
tvistiga förhandlingar visat sig å ömse sidor sakna rätt förstånd.
Men de svenska gränskommissarierna kommo ingalunda i strid
tned dess afsikter, då de sedermera visligen betjänade sig af ett
dokument, som i själfva verket var understucket i svenskt
intresse, men redan tidigare i god tro åberopats och stod i
öfverensstämmelse med gränsens faktiska förskjutning. I själfva
verket kom gränsregleringen att skaffa erkännande åt de
visserligen icke oblyga svenska anspråk, som dittills endast haft sin
plats i den vid århundradets början tillkomna förfalskade
redaktionen af traktaten i Nöteborg 1323.1
Ryssarna visade sig naturligtvis angelägna om en snar
gränsreglering, då Kexholms besittning var den väntande lönen.
Redan 26 juni 1595 hade de låtit myndigheterna i Viborg veta
de utsedda ryska kommissariernas namn och begärt
förhandlingarnas snara begynnande.2 En månad senare voro Lars
Xorstensson och hans medförordnade vid Systerbäck, och 12 aug.
sattes det första råmärket på ön Retusaari.3 Vid den följande
1 Se angående detta falsarium Rydbergs grundliga undersökning i
Sverges Traktater I, 434 f. — Det synes mig, att man endast med uttrycklig
reservation kan instämma i samme författares påstående {ib. 501), att »svenska
regeringen har vid den nya gränsregleringen, hvilken på grund af
Teusina-freden ägde rum, så långt ifrån sökt ett stöd i den i fråga varande
under-stuckna urkunden, att hon tvärtom på det bestämdaste uttalat sig emot hvarje
b refs uteslutande bevisningskraft i denna sak». Till stöd för denna
uppfattning anför Rydberg, ett uttryck i den ofvan cit. instruktionen för Mats
Larsson m. fl. Men för det första är det därvid fråga om en gränssträcka,
rörande hvilken den understuckna urkunden knappast innehöll några anspråk
utöfver år 1323 fastställd och sedan af häfd en erkänd rätt (jfr ib. 460 f.) Och
för det andra är det icke sannolikt, att den svenska regeringens fullmäktige
handlade mot dess instruktioner och afsikter, då de faktiskt åberopade och
skaffade erkännande åt samma urkunds redan af Gustaf Vasa häfdade anspråk.
Att de åberopade den, framgår af nedan cit. vittnesbörd, och redan B. E.
Hildebrand (Om Nöteborgska freden och Sveriges gräns mot Ryssland frän är
1323 till början af iy. de århundradet; Vitt.-, Hist - och Ant. Akad. Handl. XX,
212, 257 f.) har framhållit, att den för Nyslotts län år 1595 fastställda
rågången i det närmaste sammanfaller med den understuckna, af Hildebrand
visserligen för äkta ansedda urkundens anspråk. Rydbergs anförda uttalande
àr sålunda ägnadt att vilseleda.
* Mats Larsson till Gödik Finke, Viborg 6 juli 1595. Det ryska brefvet
{från vojvoden i Nöteborg Grigorij Ign. Veljaminov) finnes odat. i öfversättn.
bland Muscov., Gränskommiss. 1595—7596.
8 Lars Torstensson och hans medförordnade till Klas Fleming,
Systerbäcks åminne 13 aug. 1595. Gottlund 129. — De ryska fullmäktige vor
furst Vasilij Andrejevitj Zvenigorodskij och djaken Ignatij Sofonov.
Almquist, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
