Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
bönderna låtit uppläsa jämväl det äkta fredsbrefvets råmärken,
men funnit, att dessa råkat i fullständig glömska, med undantag
af Särkilaks. Men jämte de båda fredsbrefvens rålinier fanns i
svenskarnas akter ännu en tredje, den för Sverge gynnsammaste,
som troddes härröra från Gustaf Vasas tid och i hvarje fall
innebar aldrig erkända anspråk.1 Vid gränsens dragande öfver sjön
Puruvesi kom det till häftiga tvister om dessa olika rålinier.
Ryssarna vägrade att taga hänsyn till konung Gustafs
gräns-rannsakningar, vid hvilka intet ryskt ombud närvarit.
Gränsböndernas vittnesmål, som ryssarna förklarade sig vilja godtaga,
befunnos icke öfverensstämma med kansliakternas uppgifter. Då
de svenska kommissarierna icke ville afstå från sina anspråk,
beslöto de ryska att vända sig till Moskva för att erhålla nya
instruktioner (sept. 1595). Vid förhandlingarnas återupptagande
tycktes ryssarna i början alltjämt vara obenägna för eftergifter,
men då gränsmötet hotade att sprängas genom svenskarnas
afresa och hoppet om Kexholms återvinnande därmed skulle vara
spflldt, läto ryssarna med ens allt motstånd fara, 15 okt. 1595;
fyra dagar därefter utväxlades rågångsbrefven i Varpavuori.
Gränsen fastställdes i det hela efter den understuckna urkundens
rålinie till Kellontaipal och sedan vidare intill Pisanmäki; men
redan 11 juli i bref till myndigheterna anmält sin ankomst (ryskt orig. bland
Muscov.y Gränskommiss.)
1 Odat. bref i konc. (två ex.; MuscovGränskommiss.) till Mats
Larsson, tydligen från Gödik Finke ».... wedh Warpawory begynnes two
råågonger-then ena går effter Kongh Månses breffz inneholdh, och then andra ähr senare
giordt, som een partt mena och seye, som ähr giortt i S: H: Konungh Göstaffz
tidh, huilkedt nogodt skall boye sigh inn på Kexholms länn ... och widh forne
Paskalotho komme rååerne öffuer eens och sammann igen effter kongh Månses
thet på suensko breffuet uttskriffuidh ähr . . . Ytherlighere, käre bror, haffuer
iagh öftuerläsidt thet Kongh Månses breffz uttcopie, som på latin skall stellt
wara, huilken copie iagh bönderne föreläsidt haffuer och mene sigh inthet aff
the rååer wette, som i thet latinske breffuet förmäles, ’uthen allenestt hiit om
Warpawory i Särkilax; huilkedt will wyke sigh flux hiitt inn på Sawlax sidhe
öffuer then svenske Kongh Monses och Kongh Jörens copies inneholdh. Huartt
thet sigh ytherlighere will sträckie hiitt inn åtth Saulax, ähr migh owistt, effter
ingen ähr, som weett aff samme råår; och eenden, som copien förmäler
strec-ker inn till Helsinghe haaff, hvilkedh will ware oss Suenske nogodt för när.»
— Man finner, att Gödik Finke haft tillgång till den äkta
urkunden i latinsk redaktion (Sv. Trakt. I, 442) och den
un-d e r s t u c k n a i s v e n s k (ib. 451.) Om uttrycket Helsinge haf och därmed
sammanhängande ryska anspråk, se ib. 446, 463 f.; om de svenska
gränsrann-sakningarna under Gustaf Vasa, ib. 493 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
