Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
af tsarens formella ståndpunkt. Hertigen upplyste tsaren, att
riksföreståndareskapet i Sverge liksom i andra land innebure
utöfvandet af konungens fulla makt och myndighet i dennes
frånvaro. Som arffurste ägde hertigen näst efter Sigismund rätten
till riket, men han ville icke mot all naturlig kärlek och rättvisa
tränga sig till det. I fråga om fredens bekräftande vidhöll han
sitt förslag, besvärade sig öfver ryssarnas anspråk vid den
österbottniska och estländska gränsen samt förklarade, att Kexholm
icke kunde öfverlämnas, förrän gränsregleringen fullbordats och
alla fångar utväxlats.1
Då hertigen skickade detta budskap öfver Finland till
Moskva, hade hans ställning till Sigismund förvärrats, och Klas
Fleming var hans uppenbare fiende. Han kunde därför
sedermera icke annat än tro ryktet, att hans budbärare Lorens Taube
blifvit af Fleming antastad och kvarhållen;2 det blef också en
af hans anklagelser mot denne, att han hindrat samfärdseln med
Ryssland och därigenom satt freden i fara; äfven från denna
synpunkt fann han marskens tuktande påkalladt.8 Men han
mottog å andra sidan också erinringar, att det hotande inbördes
kriget kunde befaras direkt inbjuda tsaren att med makt göra
sina intressen gällande.4 Sedan man fått underrättelse från
Finland, att äfven den lappländska gränsregleringen fullbordats,
började rådet småningom visa sig benäget att öfverlämna
Kexholm till tsaren för att betaga denne hvarje legitim anledning
till brytning. Hertigen kunde dock däremot invända, att
konungen lämnat honom utan all vägledning i denna sak och aldrig
skulle tåla ett dylikt intrång i sin myndighet.5
Och i själfva verket hade Sigismund i sina manifest pro-
1 Hertig Karl till tsar Feodor 12 maj 1596. (Konc. på ryska. Muscov.,
Förhandla Johan III.s och Sigismunds tid.) — I HK Reg., utan datering,
mellan två bref af 25 jan. — Det var åtminstone fråga om att också sända ett
bref från det svenska rådet till det ryska. Hertigens cit. bref 4 apr. till
Hogenschild Bielke m fl.
* Hertig Karl till riksrådet 17 juli, till finska adeln 27 sept. 1596. HK Reg.
8 Dens. till dets. 7 aug. 1596. Jfr Boethius (HT 1886, 73).
4 Karl Henriksson (Horn) till hertig Karl, Reval 17 juli 1596. Orig. Bref
t. hertig Karl. — Om rådets invändningar mot den finska expeditionen:
Eoëthius ib. 70.
5 Riksrådets svar till hertig Karl 4 och 19 okt. 1596 (orig. Rådslag
15Q3—1596. Jfr Meddel. från Sv. Riksark. VI, 183 f.). Hertig Karl till
riksrådet 14 okt. 1596 (.HKReg.): han påstår sig hela sommaren haft redo de
kansliakter, som skulle finna användning vid Kexholms öfverlämnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
