Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
sålunda omöjligen påstå, att de skickats för att mottaga
Sigismunds korskyssning. Hertigen hade för öfrigt endast på de
ryska sändebudens förbön afstått från att tillbörligen straffa
både Arvid Eriksson och Axel Kurck, och rikets fred kunde
rättsligen icke förverkas genom deras tilltag, lika litet som
genom vanliga gränsröfvares våldsamheter.
Om ryssarna upprepade sitt redan i Stockholm framställda
yrkande på Narvas afträdande, skulle de svenska kommissarierna
först ställa sig afvisande, men slutligen icke undandraga sig att
förhandla äfven därom. De skulle förklara, att hertigen visserligen
droge i betänkande att mot den ed, som aflades vid regeringens
tillträdande, afstå någon del af riket. Men han ville dock stå
fast vid det löfte, som han i fråga om Narva afgifvit inför de
ryska sändebuden; han ville endast veta, hvad tsaren ville
erbjuda i utbyte vid det ifrågasatta förbundet. Folk och
penningar kunde äfven hertigen utlofva, enligt blifvande ömsesidiga
förpliktelser. Men han fordrade besked, om tsaren ville stå till
tjänst med så mycket penningar och folk, som hertigen
begärde; om han vore beredd att själf rycka i fält med sitt krigsfolk
lika väl som hertigen; om han ville afsluta förbundet på evig tid
och mot alla Sverges fiender. På sådana villkor vore hertigen redo
att afstå Narva med Alentaka, om han därtill som gengåfva
erhölle Kexholm och Nöteborg samt de tre orterna i
Lappmarken; stapeln för den utländska handeln skulle förblifva i Reval
och Viborg. Om ryssarna, liksom i Stockholm, kallade Narva
för »ett näste», som icke vore värd t sådana offer, skulle
sändebuden påminna dem, hur högt de ryska ombuden i Teusina hade
prisat dess värde och hur bittert de beklagat dess förlust.
Småningom skulle de dock eftergifva anspråket på Nöteborg
och i Lappmarken erbjuda det af hertigen ifrågasatta utbytet.
De skulle under förhandlingarna alltjämt betona, att hertigen
icke visste sig hafva några fiender och så mycket mindre
behöfde tsarens hjälp, som han hade ett mäktigt konungarike till
sitt förfogande.1
Hertigens förändrade ståndpunkt i fråga om platsen för
underhandlingarna hade skapat en möjlighet till nya
förvecklingar. Redan de första förkänningarna i Ivangorod läto förstå,
att ryssarna icke hade lust att foga sig efter hertigens mening.
Rostovskij visade sig högfärdigare än vanligt och ville endast
genom underordnade förhandla med Per Stolpe; ryssarna i ge-
1 Biinstruktion för sändebuden 14 juni 1600. HK Reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
