Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604) - sändebuden i Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
endast afstått Estland och därför alltjämt kunde göra anspråk
på Dorpat och det öfriga Lifland såsom sitt fädernearf. Det
vore på tsarens tillskyndan, som hertigen börjat krig mot Polen
och intagit dessa nya områden; tsaren hade lofvat att angripa
polackerna på sitt håll, »så att hvardera måtte få en ny kjortel».
På kongressen i Stettin hade för öfrigt det romerska rikets rätt
att igenlösa Lifland blifvit erkänd, och hertigen kunde därför
icke afstå någon del af detta land utan samma rikes
medgifvande. Om tsaren vid fredens stadfästande ville förbehålla
sina anspråk på Lifland, kunde hertigen blifva föranlåten att
verkligen hembjuda detta åt kejsaren eller ock sluta fred med
Polen och därvid afstå det mot en penningsumma. Stadfästes
åter freden på af hertigen fordrade villkor, så vore denne redo
att sluta förbund med tsaren och ej skänka Polen fred, innan
Ryssland vunnit, hvad det åtrådde. Om tsaren sökte bringa på
tal sina anspråk på Narva, skulle sändebuden undanskjuta denna
fråga, tills fredsfördraget i sin ordagranna lydelse bekräftats; sedan
kunde de hänvisa tsaren till möjligheten att öppna
underhandlingar i saken genom en blifvande beskickning till hertigen.1
I en särskild skrifvelse till tsaren uppmanade hertigen denne
att icke låta sig af de polska sändebuden bevekas till fred, om
han icke återfinge Polotsk och hvad konung Stefan för öfrigt
eröfrat från tsar Ivan. Hertigen hade på tsarens anmodan dragit
i fält mot polackerna och fråntagit dem nästan hela Lifland,
men han väntade förgäfves på den kraftiga medverkan, som
tsaren hade utlofvat.2 — För att öfverbringa denna skrifvelse
och framföra sitt än viktigare muntliga värf bröto sändebuden
i midten af jan. 1601 upp från Estland, och 25 jan. hade de
anländt till Moskva; vid deras intåg förde dem ryssarna med
särskild beräkning förbi de polska sändebudens kvarter. Redan
långt förut hade ryssarna skrytsamt underrättat Sapieha, att
hertig Karl stode i begrepp att till tsaren affärda en storartad
beskickning under ledning af ståthållarna i Reval och Narva, att
han sökte tsarens beskydd och att han vore villig att afstå hela
Estland till denne.3 På vanligt sätt mottogos de svenska
sändebuden af tsaren och hans son den 14 febr. och ombådos att
1 Biinstruktion samma dag, ib.
8 Hertig Karl till tsar Boris, Dorpat 13 jan. 1601. RR.
8 Leo Sapieha till Kristoffer Radziwill, Moskva 23 dec. 1600 (n. st.).
Archiwum domu Radziwillöw (Scriptores rer. Polon. VIII) 227 f. Dens. till
Jan Zamojski, Mozjajsk 16 mars (n. st.) 1601 (Archiwum domu Sapiehöw I,
258 f.) Sapieha satte naturligtvis icke tro till ryssarnas bombastiska utlåtelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
