Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
känna sig bunden af densamma. Det skulle aldrig komma till
något stadgadt förhållande eller till önskligt förtroende mellan
rikena, om en för evig tid sluten fred utan skäl upprefves af
den fördragsslutande potentatens efterträdare. Hertigen hade
lofvat att afstå Narva till tsaren, på villkor att denne uppfyllde
hans penningkraf och bistode honom med tillräcklig truppstyrka
mot polackerna. Han erbjöde alltjämt en uppgörelse på sådana
grunder och fordrade endast, att freden först bekräftades;
tsaren däremot syntes tänka på fred med Polen och hade icke
ens uppfyllt sitt löfte att beslagtaga lybska handelsvaror. —
Om tsaren förklarade sig villig att bekräfta freden, men utan
att däri inbegripa hertigens senare eröfringar i Lifland, skulle
sändebuden i det längsta afvisa detta anbud, men till sist dock
antaga äfven en sådan uppgörelse.1
I en särskild skrifvelse till tsaren framförde hertigen
utförligt samma argumentering i den själfmedvetna ton, som anstod
en segerherre och tillbörligt motvägde den inrotade
moskovitiska högfärden. Han förklarade sig ingalunda vara i behof af
tsarens hjälp emot Polen, eftersom han nu intagit allt land, som
tsar Ivan en gång afträdt till konung Stefan; tsaren hade försuttit
sin tid, men hertigen ämnade snart lägga äfven Vilna och hela
Littauen under sitt välde. I förskräckelsen öfver Liflands förlust
hade polackerna skyndat att söka fred med tsaren, och denne
tycktes, trots sitt löfte, ha bifallit deras önskan. Hertigen hade
dock ständigt visat tsaren sin vänskap; mot Timofej Vychodtsov
hade han förfarit med opåkallad mildhet; tsarens sändebud hade
han erbjudit eskort och alla hedersbetygelser. Han borde därför
kunna vänta godt besked med sina återvändande sändebud.2
De fortsatta underhandlingarna i Moskva kunde efter dessa
förklaringar från hertigens sida icke leda till bättre samförstånd
än förut. Svenskarna häfdade fredens giltighet och Boris’ ansvar
för dess tillkomst; Vlasiev bestred detta och förfäktade de ryska
anspråken på Estland, hvilket fråntagits tsar Ivan under gällande
stillestånd. Hertigens löften till Sukin och Dmitriev blefvo
föremål för stridiga utläggningar; från rysk sida hördes åter
obeslöjade hotelser.8 Den 24 maj blefvo förhandlingarna afbrutna,
1 Memorial för sändebuden i Moskva, Reval 20 apr. 1601; supplerande
memorial samma dag. Sv. RR.
2 Hertig Karl till tsar Boris, Reval 22 apr. 1601. Ty. RR. — Ban-
tysj-Kamenskij IV, 137; Karamzin XI, n. 53.
8 Budbäraren återkom 19 maj; följande dag hade sändebuden audiens
hos tsaren; 21 och 23 maj höllos konferenser med Vlasiev. Denne yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
